Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
NILS BOSSON STüi:E.
behöfde dock meddela sig med en vän, och de beslöto att
vända sig till engelbrektsvännen biskop Tomas.
Ännu blef mycket ordadt om marsken, om konungen,
om den afsomnade ärkebiskopen och om drotsen, och den ädle
biskopen skingrade med sitt lugna och öfvertygande tal alla
tvifvel hos sina kära vänner, så att de med lättade sinnen
räckte hvarandra handen i trohet mot Karl, och biskopen
nickade så vänligt därvid. Hvad ärkebiskop Olofs plötsliga
död beträffade, hade äfven biskop Tomas hört hviskningarna
om, att den förnäme herren, som skickat giftet, skulle vara
ingen annan än marsken, men han hade aldrig trott därpå.
Han hade vid ett tillfälle några veckor därefter, då han
sammanträffat med tvenne af Uppsala domkapitel, domprosten
herr Peder Nilsson och kaniken herr Jöns Bengtsson
(Oxenstjerna), sport dem till om ärbebiskopens död och tillstyrkt
dem att anställa en noggrann undersökning för att få utrönt,
huru vid tillfället verkligen tillgått. Domprosten hade ock
varit af hans tanke, men herr Jöns Bengtsson hade satt sig
däremot, menande att därmed intet skulle vinnas, då man
icke hade någon skymt af bevis att stödja sig på. Herr
Jöns egen skrifvare hade varit närvarande vid tillfället och
i första ögonblicket tagit för gifvet, att någon förgiftat den
lac amygdalorum, hvaraf ärkebiskopen druckit, strax innan han
dog, och ärkebiskopens kansler, som af sorg och bedröfvelse
blifvit nära vansinnig, hade skrikit ut det för all världen,
men därpå kunde ingen anklagelse stödjas. Bäst vore därför,
menade herr Jöns, att låta saken vara, så skulle den dö af
sig själf. Häraf hade biskop Tomas ännu mera styrkts i sin
tro, att hvem som än kunnat begå ett sådant nidingsdåd,
icke var det marsken.
Härutinnan fick han ytterligare bekräftelse af Nils
Bosson, som själf var närvarande i samma stund, som
ärkebiskopen dog. Han hade dock sin egen tro om alltsammans,
och den aning, som väcktes hos honom vid den svarte
skrifvaren tal och af de hemlighetsfulla orden, som han hörde
viel sitt inträde i dödsrummet, tycktes vinna bekräftelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
