Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSKENS SIGILL.
347
och Nils Bosson, tvifvel skulle uppstå rörande rättfärdigheten
af den sak, som de förfäktade, när de vid alla tillfällen sågo,
att det blod, som flöt, tycktes flyta för deras herres skull
lika mycket, om icke mera, än för rikets. Hos båda brann
en låga, renare och ädlare än hos någon af de män, hvilkas
namn hafva hunnit till eftervärlden, och hos båda hade den
tändts af den beröring, i hvilken de medelbarligen eller
omedelbarligen stått till Engelbrekt. Därvid framstår måhända
Nils Bosson i det klarare ljuset, ty det var blott
undantagsvis, som han kommit i frihetshjältens grannskap, men i lians
varma, eldiga själ stodo dessa minnen såsom vårdare af en
oförgänglig eld, ständigt visande mot ett mål: Sverige. Af
stort infljrtande på honom hade äfven hans vistande hos
biskop Tomas, denne Engelbrekts osviklige beundrare och vän,
varit, och knappast hade det högtidliga löfte, som biskopen
tog af honom vid Engelbrekts graf, kort innan Nils lämnade
hans hof och tjänst, behöfts för att binda honom med hela
hans själ vid den sak, som varit Engelbrekts.
Hvad som mest af allt hade bragt dem ur jämvikten var,
att de med svärdet i hand nödgats uppträda mot själfva den
allmoge, som följt Engelbrekt. Oräkneliga trådar bundo dem
fast vid och drogo dem till just denna allmoge. Och det var
ej godt just i handlingens födelsestund att döma, hvem som
verkligen var allmogens vän, han som stred emot, eller han
som stod i spetsen för denna allmoge. Svenneförhållandet
band Nils Bosson, och mången gång kändes just därför
lydnaden dubbelt svår. Det var plikt mot plikt, som kämpade
i hans inre. Herman var mera herre öfver sina handlingar,
men äfven hos honom utkämpades samma strid, och oförmågan
att kunna se klart och skilja mellan osanning och sanning
bragte honom hardt nära förtviflan. När likväl efter Erik
Pukes försvinnande samma allmoge, Engelbrekts allmoge,
följde en annan herre och lydde drotsen — tv därom, att han
var den egentlige ledaren i de därefter följande upproren mot
Karl Knutsson, därom voro de fullt öfvertygade — så var
det liksom svallvågorna i deras hjärtan lagt sig. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
