Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
NILS BOSSON STüi:E.
tände, och denna visshet fäste honom ännu mera vid Karl
Knutsson och stadfäste hos honom beslutet att med skärpt
uppmärksamhet söka följa denna eller dessa hemliga fiender,
så långt som det stod i hans makt och det var
öfverensstämmande med hederns bud.
Fram på kvällen lämnade Herman och Nils Tynnelsö.
Biskop Tomas skulle följande dagen begifva sig till Tälje till
det stora herremötet, som där skulle stå, ocli han ville hafva
dem i sitt följe, men de måste taga igen den tid, de förlorat
med sitt besök hos biskopen, och som vinden blåste god väster
ifrån, så ville de begagna sig därutaf.
Det var en vacker afton. Himlen var alldeles molnfri,
och den goda båten med sitt vadmalssegel skar med skarp bog
fram genom vattnet. Allt bidrog att lifva sinnet, gifva
tankarna en gladare ocli friskare färg. Det var, som om vinden,
sjön, de löfklädda holmarna, de blinkande stjärnorna, det var
som om bela naturen talat ett språk, hvilket utgjorde en
fortsättning till den varmhjärtade biskopens. Om mod och
förtröstan och hopp hade ban talat, och det var som om
detsamma legat på vindens tunga, strålat från vågens panna och
hvilat i lundarnas sköte.
Så gingo nattens timmar, ocli den följande dagen var
icke mycket gammal, när de styrde in mellan de leende
sunden, som leda in till Södertälje. Här -voro deras hästar dem
till mötes. De hade förts dit från Strängnäs af Erik,’
Hermans sven, som var nere vid stranden ocli synbarligen med
mycken otålighet väntat deras ankomst. Herman märkte
genast, att något var på färde, och sedan de skilts från
båtkarlarna ocli gingo uppför stranden, såg han frågande på sin sven.
»Du har länge bidat här vid strand?» sporde han.
»Icke så värst . . . jag kom för en timme eller så omkring
hit ned . . . jag väntade knappt, att du skulle komma så pass
arla, men jag tog ej den goda vinden med i räkningen»,
genmälde Erik. »Dock var det väl, att du kom . ..»
»Du talar i gåtor, Erik . . . hvad har timat?» sporde
Herman ifrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
