Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSKENS SIGILL.
851
»Ännu intet, men slå icke alla märken fel, så kommer
något att tima . . . jag liar sett och hört en hel hop i natt,
dock icke tillräckligt för att veta något visst och bestämdt.»
»Så har du icke sofvit i natt?»
»Nej! . . . jag har flackat omkring bland ugglor och
läderlappar och sådana finnas här i mängd, ty man må väl kalla
dem så, alla dem, som sky dagens ljus .. . Jag kom här
ridande i går på eftermiddagen och tog in hos mäster Peder
Skräddare, som I väl veten är en af marskens trogna vänner,
och när jag talat med honom en stund om det ena och det andra,
så nämnde lian om mötet ocli de många herrar, som ämnade sig
dit, ty alla här i staden äro upptagna för mötets skull, men
ban såg så menande ut, att jag passade på, när vi blefvo
ensamma, och sporde honom till hvad han hade på hjärtat, och
då hviskade ban till mig, ’att här gick det underligt till’,
och ban pekade bortåt slottet där och tillade: ’där sy de väl
ihop en röck, som skall bli trång nog för den, som den
sömmas åt!’... Jag sporde honom till, liuru ban kunde säga
slikt, då nu fred och ro radde i landet, ocli då berättade ban
för ’mig, att under en lång tid män kommit och gått till
ocli från slottet 0111 nätterna och ban hade genom halfva ord
och meningar af slottsfolket kunnat förstå, att store herrar
drogo där ut och in och att långa öfverläggningar höllos
där.»
»Det kan knappt hafva något att betyda», inföll Herman,
»sinnena äro nu så lätt satta i rörelse efter hvad som timat,
att de tro sig se spöken midt på ljusa dagen ...»
»Säg icke så, Herman, mäster Peder har hufvudet pä
skaft och är marskens pålitlige vän . . . ban har icke talat
med någon härom . . . ocli jag kan våga mitt lif, att jag kort
före midnatt såg gamle herr Krister vandra till slottet. Han
hade en annan riddare med sig, som jag väl kände, det var
herr Nils Stensson, och just som de voro vid det ställe, den
stora stenen, som du vet ligger till vänster om vägen, när
man går till slottet, så vände herr Nils sig om och sade till
en sven: ’bida honom häremellan och staden, jag måste tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
