Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
NILS BOSSON STüi:E.
med honom; är det, som du säger mig, så torde hända, att
han bland någon af de många, som komma hit till mötet,
träffar sin man, och då lärer han ej vilja gå i min tjänst. . .
bida honom här och följ honom till staden, samt skicka mig
hud, så jag får träffa honom förr än någon annan!» Svennen
stannade efter de andra, och jag var en stund rädd, att han
skulle märka mig, där jag stod bakom stenen, men så kom
herr Nils tillbaka och sade: ’du är ju säker på, att det är
han?’ — ’Rodenberg, ja!’, svarade svennen. — ’Och att han
tror sig i mig hafva igenkänt sin räddare?’ frågade åter herr
Nils. — ’Ja, det är jag viss på, eftersom jag själf visade
honom på eder, då jag tyckte, att hans beskrifning träffade in
på eder.’ Så nickade herr Nils och gick skyndsamt upp åt
slottet. Jag stod kvar bakom stennen, och svennen gick åt
staden till och så tillbaka igen.»
»Och Kodenberg kom?» sporde Nils Bosson.
»Ja, han kom sent omsider, och han och svennen tycktes
känna hvarandra godt, och de gingo tillsammans till staden,
och ... nu kommer det bästa! ... I skolen se, att här stundar
till örlog igen, och marsken må se sig om, att han kommer
helskinnad härifrån. Tre vägar hafva de goda herrarne
utstakat för sig. Marsken skall afsäga sig sitt ämbete, det är
det första; lyckas icke detta, så skall han fängslas, det är
det andra; misslyckas ock detta, så blir det, som jag sade,
örlog igen de stora herrarne emellan. Det första skall ske
här i Tälje, det andra i Stockholm vid bröllopet, det sista,
ja, det går väl öfver hela riket. . .»
Alla tre stannade i sin vandring vid dessa Eriks ord,
och Herman lade sin hand på hans skuldra och såg honom
in i de kloka, ärliga ögonen.
»Är detta gissning, Erik», sade han, »eller tror du själf
på hvad du säger?»
»Jag tror därpå!» svarade Erik.
Och han berättade vidare, huru han följt de båda
männen till staden, och då herr Nils’ sven förgäfves midt i natten
sökt skaffa främlingen ett härberge, och han (Erik) därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
