Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSKENS SIGILL.
357
lasten antvardad hans kammarmästare i händer, så skolen I
genast rida till Tälje!»
Det gick lätt och ledigt att göra sig kvitt fartyget och
få varorna kammarmästaren i händer, och ett par dagar
därefter red Nils Bosson in i Tälje och genom de af herrar,
präster och svenner vimlande gatorna till marskens härberge
lios mäster Peder Skräddare. Det var tidigt om morgonen,
och han upplystes af mäster Peder, att herrarne nu som bäst
samlade sig till fortsatt öfverläggning.
»Men stigen in, herr Nils», yttrade den välmenande
mäster Peder, »stigen in, I kunnen tränga till en mugg öl
efter eder ridt på morgonen ... Se, där kommer hans nåd,
den blifvande ärkebiskopen... Han ser så sträng och lärd ut,
ban skall ock vara en mäkta lärder och ansedder herre, och
knappast lärer ban behöfva gä så långa krokar för att komma
i besittning af Uppsala ärkebiskopsstol, som salig ärkebiskop
Olof, Gud hans själ nåde, måste göra på sin tid . . .»
Det var postulatus, herr Nils Ragvaldsson, som från att
vara biskop i Vexiö blifvit efter Olof Larssons död kallad
till ärkebiskop i Uppsala och därför, enligt tidens sed kallades
postulatus. Nils Bosson kastade en blick på honom, i det
han gick förbi, åtföljd af Jöns Bengtsson (Oxenstjerna). Hans
ansikte var väl i allmänhet strängt och allvarligt, men ett
drag kring munnen utvisade tillika något godt och mildt i
hans skaplynne, pä samma gång söm blicken uttryckte
klokhet och fasthet. De båda prelaterna samtalade ifrigt med
hvarandra, vid de gingo gatan fram, och mäster Peders anlete
fick därvid ett högst eget uttryck, som om han bitit i ett
suräpple, hvilket han mot sin vilja nödgats äta upp.
»Den fromme herr Jöns Bengtsson», sade han, »var hos
marsken i går . .. men stigen in, herr Nils, och tagen till
bästa hvad en sådan karl som jag kan förmå... I skolen se,
det dröjer en stund, innan marsken kommer åter», ban förde
vänligt ungersvennen in i sin kammare och framsatte ett
krus öl, hvarpå han fortsatte: »herr Jöns kom till honom,
ja .. . se, jag var inne hos marsken, jag ock, fast jag var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
