Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
NILS BOSSON STüi:E.
det inre* rummet ocli dörren stod öppen, och de ädle herrarne
talte helt högt, så att jag hörde hvarje ord . . . gamle riddar
Karl Ormsson satt hos marsken, när herr Jöns kom, och det
gaf honom anledning att genast spörja om jungfru Karin och
om det nu förestående bröllopet.»
»Det var väl hvad jag minst af allt trodde, att den ädle
herr Jöns skulle befatta sig med slikt», anmärkte Nils.
»Det kommer dock på ett ut, hurudan nålen är, bara den
drar tråden igenom», smålog mäster Peder, »och här ligger
något under, det skolen I se, ungersven. Yi se blott nålen,
men tråden se vi icke...»
Under vanliga förhållanden skulle mäster Peders
skarpsinnighet väckt ungersvennens skrattlust, sä knipslug såg han
ut under sina buskiga ögonbryn, men nu fingo hans ord en
djupare betydelse.
»Men I gissen till tråden ock, mäster Peder, det ser jag
på eder», yttrade Nils.
»Det kan väl hända det... Se, först så talades icke om
något annat än bröllopet och allt, som därtill hörer, så blef
det så klart som dagen, att marsken själf borde vara
närvarande i Stockholm . . .»
»Så vidt jag kan förstå, så äger det ock sin fulla
riktighet», invände Nils, »ty vi hafva i dag onsdag, och om lördag
skall bröllopet stå, och sådan ståt, som då skall utvecklas,
behöfver väl herr Karl själf hålla ögonen på, om allt skall
gå efter ordning.»
»Alldeles, alldeles, ungersven . . . bara de nu icke hafva
sytt ihop en hufva, hvars pressning marsken måste resa ifrån.»
»Så blir det ingen pressning af, det är en enkel sak!»
inföll Nils.
»Ingen pressning af, ja . . . alldeles ja . . . så vida icke
mästarn lämnar pressjärnet ifrån sig...! Se, det blir en annan
sak, det, mästersvennen är icke mästarn själf, so . . . därpå
hänger det! Och något sådant var det nu, som don vördige
herr Jöns ville, det slår icke felt, det skolen I se, herr Nils
Bosson, det skolen 1 se!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
