Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSKENS SIGILL.
359
»Hvad I nu menen, mäster Peder, med edert pressjärn»,
invände Nils, »så kan jag ej se, hvad min herre, marsken,
skulle kunna lämna ifrån sig, som för honom innebure
någon fara.»
»I kunnen ej se det, sägen I? . . . hören dock på, skolen
I förstå mig . . . När marsken rätt klart insåg nödvändigheten
att draga till Stockholm och med någon otålighet uttalade en
önskan, att det långsamma mötet nu måtte sluta samt
uppräknade hvad som hittills blifvit gjordt, nämligen till det
första konungens stämning till Mora stenar inom tolf veckor, och
till det andra den fasta förbindelsen, som blifvit ingången
mellan alla de närvarande herrarne att med lif, ära och gods
försvara rikets rätt mot hvem som helst, . . . när han på grund
häraf tyckte, att hvad som här på mötet skulle göras blifvit
gjordt, och uttalade sin glädje att få komma till Stockholm,
slog den ädle herr Jöns knut på sin väl vaxade tråd och drog
till. ’Ett ärende återstår väl’, sade ban, ’men det är af så
underordnad vikt’ . . . Det var fråga om hans morfaders,
drotsens förläning. ’Han får Gästrikland i tillökning på hvad
ban redan äger’, svarade marsken brådt och tillade: ’med
Nyköpings och Yiborgs slott och tillhörande län och de sex goda
härad i Uppland, som ban äger i förläning, bör min frände
kunna vara belåten, då ban därtill får Gästrikland’.»
»Och därtill svarade herr Jöns?»
»Han svarade, ’att utan all fråga blefve herr Krister nöjd
därmed’, men I kunnen ej tro, hur listig han såg ut, när han
sade det.. . Jag kunde ej hålla mig att göra mig ett ärende
åt dörren till, och då såg jag honom . . . ja, om inte de
ögonen tillkännagåfvo, att ban gjort ett mästerstygn, så vill jag
icke tillhöra det hedervärda skräddareyrket. . .! Marsken
till-lade: ’skulle ej annat än det återstå, så ser jag knappt, att
jag behöfver stanna’, och herr Jöns svarade så kvickt:
’visserligen icke, min frände!’. . . Min frände, ja .. . jag skulle
gifva dig för frändskapen, jag . . .»
»Men pressjärnet, mäster Peder . . . pressjärnet?» utbrast
Nils Bosson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
