Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
nils bosson stüi:e.
pande svar, tv den gamle herren yttrade ej något mera, ehuru
han bibehöll sitt blida utseende. Hans tystnad skulle dock
hafva väckt uppmärksamhet, om icke i detsamma den
förgyllda framstammen af det fartyg, som förde bruden och
hennes följe ombord, blifvit synlig tätt invid
Långholms-landet.
Nu gaf marsken ett tecken åt musiken att tystna, och alla
blickar riktades ut åt sjön och på det ståtliga fartyget, som
kom där så högtidligt framgungande »med silkessegel och
förgyllande rå». Äfven från detta fartyg ljöd musik, och när
det kom närmare, urskildes tonerna af engelbrektsvisan,
hvarvid ett stormande jubelrop höjdes från folkmassan på
stranden. Det var något, alldeles oväntadt att höra dessa toner,
men utom all fråga kunde ingenting lämpa sig bättre att i
folkets hjärtan göra marskens brud kär, än att hon kom,
beledsagad af just denna musik. På marsken själf hade aldrig
denna visa gjort ett sådant intryck som nu: hon frammanade
blixtlikt inom honom Engelbrekts bild och med detsamma
ett aldrig så klart som nu förnummet medvetande af hvad
som ställt den bortgångne hjälten så oupphinnelig! högt,
nämligen att han varit ett uttryck för detta folks högsta och
ädlaste, men ock oafvisliga behof. Ett fritt och själfständigt
Sverige, — det var hvad folket ville, och han liksom kände,
huru hans hjärta i denna stund svällde af löftet att offra lif
och blod för detta höga och heliga mål.
Så föll seglet på brudskeppet, och musiken tystnade, och
den förgyllda stafven kom allt närmare och tog landfäste.
På däcket stod bruden, omgifven af sina tärnor och förd vid
handen af sin fader, gamle riddar Karl Ormsson, och bakom
dessa stodo brudriddarne, liksom höga furor kring en krans
af liljor på ängen. Men allt var solbelyst och ljust, och
liksom engelbrektsvisan stämt sinnena till hänryckning, så
berusades de nu vid åsynen af all denna skönhet och prakt.
Det var, som om himmelens sky öppnat sig och en ängel,
omgifven af änglar, kommit nedsväfvande att en tid vandra
på jorden och breda frid och välsignelse omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
