Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröllopet.
375
Marsken såg med otålighet ut åt Mälarfjärden, som låg
där så lugn i morgonsolens sken, men tillika erbjöd en ytterst
liflig anblick genom de hundratals båtar, hvilka korsande
hvarandra där rodde fram och åter, alla fyllda af
åskådnings-lystna och välkomnande åskådare. Det gjorde på marsken ett
synnerligen angenämt intryck att se detta lifliga deltagande
från folkets sida i hans glädje, och denna känsla återstrålade
från hans anlete och förlänade det ett utseende, som i hös:
J O
grad bidrog att väcka folkets beundran. Ståtligare brudfärd
och skönare brudgum kunde man icke få se, — det var det
allmänna talet.
»I bören finna eder synnerligen belåten, käre son»,
yttrade herr Krister småleende, »då I rönen så mycken kärlek
af folket i denna stad .. . knappast hade Engelbrekt själf
kunnat hålla ett ståtligare tåg, 0111 ban här hållit bröllop.»
5! * Drotsen hade liksom de flesta herrarne dagen förut kommit
från Tälje till Stockholm, och ban hade, kort efter sedan [-Herman lämnat slottet, infunnit sig där till häst för att enligt
löfte följa sin »käre» frände tilL stranden. Det spetsiga, som
låg i hans yttrande, då han sammanställde Karl med
Engelbrekt, och som utan tvifvel hade sin djupa mening, förlorade
sin verkan till följd af stundens glada stämning lios Karl.
Åtminstone syntes på dennes anlete intet spår a‡’ harm eller
begär att möta lika med lika, då han svarade:
»Ja, I kunnen se det, käre fader, att hvad I yttraden
till mig i Arboga, då vi talades vid i enrum efter mötet i
höstas förlidet år, att alla klagade öfver mig, både biskopar,
riddare, köpstadsmän och bönder, och att ingen fanns, som
höll mig kär ... I kunnen nu se det. . . Bättre svar på detta
edert tilltal, än som I bär hafven för edra ögon, kunde jag
aldrig gifva eder!»
Drotsen nickade och log i det hvita skägget åt detta
marskens tal, men belt visst tog han det icke i den enkla
mening, som det kunde och borde tagas, utan som ett svar
pä sitt eget tal om Engelbrekt. Tar detta verkligen marskens
mening med sitt yttrande, så hade ban ock gifvit ett drä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
