Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
nils bosson stüi:e.
ögonblick förgingo, så satt bruden till häst vid sin faders
sida, och så började under musik tåget från stranden till
Bykyrkan. Bet gick i samma ordning som från slottet, blott
med den skillnad, att bruden och hennes följe redo närmast
framför marsken. Och där det sista ledet af svennerna red
fram, där slöt sig folkmassan tillsammans och följde tätt efter
allt intill kyrkan, som blef till trängsel fylld af människor.
Alla ville se den sköna bruden och den ståtlige brudgummen,
när de knäböjde framför altaret. Men blott en obetydlig del
af den stora mängden förunnades denna njutning, den stora
massan fick nöja sig med att höra det berättas.
Från kyrkan till slottet gick man till fots, och därvid
var det ännu svårare att få se brudparet. Men de, som stodo
närmast, berättade sedan, huru kärligt brud och brudgum
sågo på hvarandra och huru oförlikneligt skön hon var. »Om
man ock lefde hundra år» — heter det — »och om man letade
igenom trenne konungariken och tre därtill, så skulle man
icke finna skönare kvinna. Den man fanns icke, som var sa
sorgson, att han icke glömde sin sorg vid hennes åsyn». Och
bela dagen stod folket sedan och sag upp emot slottsfönstren,
om man skulle få se en skymt af brud eller brudgum.
Uppe på slottet var det ståtligaste gästabud anrättadt,
och borden sviktade under bördan af silfver och guld och
rätternas mängd. Det ädlaste vin flödade. Claret omnämner
rimkrönikan såsom vid detta tillfälle drucket. Knappast
behöfde marsken förnya den uppmaning, som ban uttalat i sina
bjudningsbref till bröllopet, att de skulle komma till honom
till Stockholm och där hafva sin skämtan med »glädje och
fromma». Glädjen och skämtet steg allt högre, ju längre
måltiden varade, och man såg till och med sådana anleten, som
sällan eller aldrig brukade le, liksom smittas af den
allmänna stämningen och tillåta sig en och annan friare min
eller åtbörd.
Medan man ännu satt till bords, tändes facklor och
vaxljus. De förra voro på ett konstrikt sätt förfärdigade och
förgyllda, så att de togo sig synnerligen väl ut, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
