Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröllopet.
379
där väggarna voro behängda med mörka tapeter. Under hela
måltiden blåste marskens »pipare och basunare», och
»bombarne» slogo på sina pukor af hjärtans lust. Efter måltiden
blef det dans, och marsken dansade med sin sköna Karin,
och där fanns ej ett öga i salen, som icke beundrade dem
båda. De öfriga dansande paren snarare bidrogo att förhöja
behaget af att se de förra, än draga uppmärksamheten ifrån
dem. Det hindrade dock ej, att alla de dansande med
bjärte-fröjd svängde om i salen, och glädje strålade ur hvarje öga
och log på hvarje läpp.
När dansen var slut, kommo af en händelse Nils Bosson
och Törd Karlsson (Bonde) att stå vid hvarandras sida. De
kände hvarandra föga personligen, men Törd hade hört talas
om Nils, och att döma af den välvilja, som glänste i hans
öppna och friska anlete, måtte det talet hafva varit synnerligen
till förmån för den förre. Och längst bort i salen i en
fönstersmyg, där bon litet emellan skymdes undan af
förbivandrande riddare och jungfrur, stod en liten flicka, så täck och
ljuflig som en liten älfva, och hennes stora ögon hvilade på
de båda ynglingarne, och hon log så godt därvid, att hon
nästan fick tårarna i ögonen.
»Yi komma nu att vara mycket tillsammans, menar
jag», sade Törd, »ty jag skall blifva marskens sven, liksom
du, Nils!»
»Det gläder mig», genmälde Nils, öfver hvars ädla drag
en matt anstrykning af dysterhet hvilade, »det gläder mig,
ty du skall veta, efter det ringa som jag kan förstå, så
behöfver din frände goda vänner omkring sig.»
iOch en sådan kan ban lita på, att ban skall finna i
mig!» sade Törd trovärdigt och med ett allvar, som klädde
honom väl, »jag vill ej därutinnan brista, äfven om ett
sådant öde skulle förestå mig, som man berättat mig, att du
så när hade dukat under för.»
Nils log vemodigt och såg ut åt salen. Där stod hans
herre sä öfverlycklig och talade med sin brud, och det var,
som om hans egen blick därvid blifvit snarare mera mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
