Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
nils bosson stüi:e.
än förut. Han såg åt motsatta ändan af salen, och nu
drog-helt plötsligt ett blidt leende öfver hans anlete. Törd följde
riktningen af hans blick och fick sikte på sin lilla syster,
och äfven hon log ett vänligt leende.
»Hon lärer ej få en blund i sina ögon i natt för
blommorna, som du gaf henne, Nils!» sade han, och slog denne
förtroligt på axeln. »Men hon vill tacka dig . . . kom, sa
följas vi åt till henne?»
Nils var genast färdig, men han hade knappt tagit ett
par steg, så var det någon, som ryckte honom i den korta
axelkappan, och han vände sig om. Det var den gröne
riddaren, som denna dag var om möjligt mera besynnerlig, än
han plägade vara. Han småskrattade, i det han pekade med
tummen bakom sig och sade:
»Någon vill tala vid eder där ute, Nils Bosson!»
»Men någon kan vänta!» svarade Nils i samma
skämtsamma ton och ville fortsätta sin väg.
»Döden väntar alltid, ha-ha-ha», skrattade riddaren och
drog sig tillbaka.
Nils sag sig om mot dörren, och han skymtade där det
välbekanta ansiktet af Herman Bermans sven. Detta
förändrade med ens hans beslut; ty efter hvad ban kände om
den svennen, sä måste det vara något af synnerlig vikt, då
han kunde våga sig så långt in i slottsgemaken för att fa
ett samtal med den ban ville, och Nils bad därför Törd ga
förut till systern, så skulle han själf snart komma efter. I
detsamma spelade musiken upp, och de dansande ordnade sig
på nytt.
Men Nils skyndade till den väntande svennen och
försvann med honom. Ungefär i samma stund lämnade herr
Jöns Bengtsson (Oxenstjerna) den krets af herrar, i hvilkas
samtal han varit en tämligen likgiltig deltagare. Därför [-va]det-] {+va]-
det+} också knappast någon, som lade märke till hans bortgång,
och ban skred äfven sa stilla framåt genom rummen, att, om
någon betraktade honom, denne snarare tagit honom för en
i sina tankar försjunken man, hvilken utan bestämdt syfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
