Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i f.ådet.
389
det höga och ädla, och i denna åskådning af honom försjönk
hon och for upp som ur en dröm, när en af hennes
småtärnor i detsamma nalkades och tilltalade henne. Hon tyckte
sig därvid, just som hon slog upp blicken, se skymten af
Nils Bosson, som hastigt försvann vid dörren, liksom ville
han skynda efter sin herre.
Marsken riktade sin gång till lönkammaren, där han ur
skrinet med de många dyrbarheterna villa framtaga det minne,
som han ämnade gifva sin brud, och då han härvid gick
igenom riddarloftet, kom höfvitsmannen för vakten fram emot
honom.
»Förlåten mig, nådige herre», sade höfvitsmannen och
ville hejda marsken, men denne vinkade med handen.
»I morgon, i morgon, Börje...!» sade ban brådskande
och vände sig åt en annan dörr än den, som ledde till
gången, där vakten stod.
»Det är af yttersta vikt, herre», fortsatte höfvitsmannen,
»jag stod just på väg att söka upp eder; hvad jag har att säga,
tål intet uppskof!»
Med tydlig motvilja stannade marsken för att låta
höfvitsmannen säga hvad han hade på hjärtat, men såg icke ens
åt honom, utan höll blicken riktad åt det håll, dit ban
ämnat sig, i akt och mening att genast fortsätta sin gång, så
fort han hört hvarom fråga var och därpå afgifvit sitt svar,
så kort och snabbt som saken kunde tillåta.
Men höfvitsmannen fattade marsken i armen och sade:
»Det gäller eder makt, herre, och kanske edert lif!»
Nu spände Karl sina ögon i mannen, och en vredeflamma
lågade ur dem, i det han ryckte sin arm lös.
»Hvad menar du, Börje?» sporde ban, »min makt och
mitt lif! Står det till dig att veta något om de sakerna, så
månde du hafva märkliga kunskapave, eller stiger dig
bröllopsölet åt hufvudet.. .»
»Sådana kunskapare hafver jag, herre . . . och det är min
begäran till eder, att I nu villen lyssna till dessa tidender.
Jag säger eder, det gäller eder makt i Sveriges rike och kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
