Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
nils bosson stüi:e.
sko edert lif. . . Min man står här ute, viljen I, att jag skall
inkalla honom?»
Marsken lade armarna i kors öfver bröstet och såg
fortfarande på mannen, och allt mörkare blef hans blick, allt mera
hotande pressades hans läppar tillsammans. Det var, liksom
om han behöft tid att låta sitt öra vänja sig vid blotta
ljudet af det onda, som innehölls i de af höfvitsmannen
uttalade orden. Och med hufvudet och hjärtat fullt af all fröjd
och sällhet, hvaraf han njutit, föreföll det honom, som om
han kommit från en himmel, där allt var klarhet och ljus
och frid, ut på en mörk hed bland tistlar och törnen, där
hans fötter trampade bland hväsande ormar.
»Låt det ske fort!» sade han slutligen och såg ut genom
dörren till den af ett flämtande sken upplysta gängen, där de
två närmaste svennerna skymtade fram.
Höfvitsmannen skyndade mot dörren, sannolikt för att
inkalla mannen, hvilken kommit med de viktiga tidenderna,
men marsken tyckte utan tvifvel, att ett onödigt dröjsmål
skulle på detta sätt åstadkommas, och därför skyndade han
efter, gick förbi höfvitsmannen och trädde ut bland svennerna
i den dunkla gången.
»Hör hit, karl», ropade han, »hvad för du med dig för
onda tidender på min glädjedag?»
Något svar följde icke, men bakom honom klappade
höfvitsmannen tre gånger i händerna, och ögonblickligen var
marsken alldeles inklämd mellan de mörka svennerna, hvilka
pressade sig intill honom så fast och hårdt, som om de varit
smält järn, hvilket gjutit sig omkring honom och plötsligen
stelnat. Han försökte röra sina armar, han sökte genom en
häftig kringkastning göra sig fri, men det var förgäfves. Att
ropa pä hjälp hade icke heller bätat till något, ty i denna
aflägsna del af det stora slottet, dit just därför en så stark
vakt-fördelning blifvit förlagd, fanns ingen, som kunnat hjälpa eller
som kunnat hinna tillkalla ett tillräckligt antal svenner från
förborgen, om han hört marskens rop.
»Minnes du Yästerås, marsk Karl», hördes höfvitsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
