Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i f.ådet.
393
Erik ville icke låta ett så gynnsamt tillfälle att öppna dens
ögon, som hans egen herre tjänade, gå obegagnadt förbi, utan
ryckte Nils i tröjärmen, att han skulle låta marsken förstå,
huru allt hängde ihop.
Nils, som icke riktigt kunde gifva sitt bifall åt det sätt,
hvarpå Erik kommit till kunskap om förräderiet, och därför
icke kunde förmå sig att yttra något, som skulle nödgat
honom att anföra den hemliga spejningen såsom stöd för sitt
handlingssätt, ehuru han icke gick så långt i ridderlig
noggrannhet, att han, då verklig fara hotade, ville draga sig
undan blott därför, att han ej kunde gilla sättet, hvarpå farans
närvaro meddelades honom, — Nils sökte gå en medelväg, i
det han vände sig till fången.
>>I edert ställe, Börje Mårtensson», sade han, »skulle jag
söka godtgöra mitt onda uppsåt med en öppen bekännelse, ty
helt visst hafven I icke handlat på eget beråd!»
Detta yttrande gjorde så till vida åsyftad verkan, som
marsken spratt till och med ens tycktes se den fångne och
hela den fara, hvarifrån han nyss sluppit undan, i ett nytt
ljus; eller rättare, det kom honom att kasta blicken längre
ut omkring sig, där han i ett småningom ljusnande fjärran
skymtade de dunkla skuggorna af hemliga fiender, hvilka han
under de senaste dagarna alldeles förgätit. Och han
betraktade den fångne med stränghet och sporde honom till om de
medsvurna i denna illgärning.
På Börje däremot hade den gjorda uppmaningen ingen
annan verkan, än att han i fullt raseri ville slita sig lös och
kasta sig öfver marsken. Det fordrades hela ansträngningen
af de unga männens ingalunda ringa styrka för att kunna
hålla honom, och när marsken såg, huru omöjligt det var att
för ögonblicket vinna något af ett förhör med honom, gaf han
ett tecken åt några svenner vid dörren, hvilka skyndade fram
och förde bort den brottslige. Det blef då tyst i riddarloftet,
och man hörde fjärran ifrån de dämpade tonerna af
dansmusiken.
Men marsken fattade Nils och Erik i hvar sin hand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
