Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
nils bosson stüi:e.
såg på dom ömsom, i det han yttrade med en rörelse, som
han ej kunde hämma:
»I hafven gjort mig en redlig tjänst denna natt, en tjänst,
som jag aldrig skall glömma!»
Hans blick stannade på Erik, som ban icke tycktes känna,
och han lade handen pä dennes skuldra.
»Hvad är ditt namn, sven?» sporde han, »och i hvems
tjänst är du, ty fast du bär min svennedräkt, är dock ditt
ansikte mig främmande!»
Erik upplyste hvem han var, och att han var i Herman
Bermans tjänst, och ban redogjorde i korthet, huru han
kommit den hemliga anläggningen på spåren, samt huru så väl
han som lians herre fruktat att förstöra hvarje möjlighet till
räddning för marsken, om do för tidigt skulle hafva yppat,
hvad de sålunda fått kännedom om. Och marsken lyssnade
med stigande förvåning till svennens ord, som tillika
framställde i sin rätta dager den motvilja, ban tyckte sig hafva
märkt hos Herman, då denne mottog hans uppdrag att rida
till Yästerås.
»Du är en sven, som uppväger tio af mina!» sade ban
slutligen, när Erik tystnade. »Vill du träda i min tjänst,
så vill jag göra din lycka, och i alla fall, så månde jag väl
bland mina gårdar hafva en, som kan passa för dig till en
vedergällning för hvad du nu gjort mig...!»
»I faren vill, nådige herre!» genmälde Erik, »hvad jag
hafver gjort, det hafver jag gjort för Herman Bermans skull
mera än för eder . . . tagen mig det ej illa upp, att jag säger
det, men för Herman vill jag offra mitt lif och blod, såsom
han har haft sig osparad för min och de minas skull, den tid
Jösse Eriksson satt fogde på Yästerås. Har jag med min
gärning vunnit Hermans bifall, och det har jag, det vet jag, sä
är det mig lön nog . . . jag åstundar ingen högre!»
»Redlige sven!» utbrast marsken, hänförd af den enkla
storheten i de framsagda orden, och han tillade tankfull:
»lycklige Herman!»
Ett ögonblick förflöt, så vände han sig till Nils Bosson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
