Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 nils bosson stüi:e.
nu så lugn, att han synbarligen själf ansåg sig med dessa
ord hafva afskurit alla vidare inkast från marskens sida och
sålunda kunde betrakta sig som herre öfver fältet. Själfve
Jöns Bengtsson, som under hela tiden stått med armarna i
kors nere i sin fönstersmyg, utan att vårda sig om att träda
närmare eller visa något ifrigare deltagande för en sak, som
ban redan ansåg förlorad, själfve herr Jöns Bengtsson, lyfte
för ett ögonblick upp sitt hufvud och såg fram åt salen, där
drotsen och marsken stodo. Marsken var blossande röd i
ansiktet. Det var klart, att drotsens ord gått honom till sinnes.
»Heder och ära!» utropade lian och framräckte handen.
»De orden hafva en underlig klang från edra läppar, min
frände. Jag minner eder på, när vi skildes för icke så mänga
dagar sedan i Tälje, och jag i godan tro fick eder mitt insegel
i händer .. . Hvar funnos då tro och heder? Bescgladen 1 icke
Helsingland från mig, så att jag ej däraf visste? . . . Jag
säger eder det, så min frände som 1 än ären, det gjorden I
mig med ondan list! . . . Och finnes det nm>, tillade ban efter
ett ögonblicks uppehåll, »finnes det nu någon orsak att tro,
det heder och ära skola gälla mera, när det är fråga om
något, som rör bela riket, finnes det någon orsak därtill, så
månde den ligga däruti, att det hemliga beslut, som vi här
skola underteckna och besegla, länder någon viss till förmån,
. . . väl icke konung Erik, men . . .»
Han fullbordade ej meningen, men en hvar såg på hans
blick, att han menade drotsen. Denne antog ett utseende af
en förolämpad och såg sig omkring, om han ej skulle finna
sin uppfattning delad och sålunda kunna vänta bistånd, då
han fortsatte sin kamp med marsken, hvars alltför stora
hetta tycktes lämna utsikt för den kallblodige att emot
förmodan blifva hans öfverman.;
»I förifren eder, marsk Karl!» sade han med en värdighet,
som icke gjorde ringa verkan. »I bören dock besinna, att
hvad riksens råd en gång beslutat måste förblifva, och att I
icke hafven makt att däruti göra någon ändring!»
»En annan fråga, som I tyckens glömma, herr drots»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
