Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
nils bosson stüi:e.
och sågo på hvarandra, nästan försvinnande till ett intet, då
de jämförde sitt nuvarande fåtal med de många, hvilka kort
förut fyllt salen. Alla deras planer, deras så mästerligt
uttänkta beräkningar hade gått om intet. De närvarande
biskoparna, hvilka framför allt ville behålla freden, började
slutligen tala om nödvändigheten att söka blidka marsken. Herr
Krister satt och hörde därpå och såg någon gån g på sin
dotterson, men han sade intet. Utan tvifvel ansåg han numera hvarje
förlikning omöjlig, ehuru ban lät biskoparnas tal hafva sin
gång, på det han icke skulle synas lägga något hinder i
vägen för en fredlig uppgörelse.
Till slut stannade man ock därvid, att biskoparna skulle
sända bud upp till slottet och bedja marsken åter infinna sig
i gillesalen, där de ville styra allt till rätta. Och budet
återkom efter en stund med det svar, att marsken ville
påföljande morgon infinna sig i gillestugan, och till den
sammankomsten lät ban själf kalla alla de riksens herrar och
män, som då befunno sig i Stockholm.
Drotsen var under loppet af dagen knappast lik sig. Herr
Jöns Bengtsson hade efter ett samtal med sin förman, herr
postulatus, fått sig förelagdt att oförtöfvadt begifva sig till
Uppsala, så att den gamle herren var belt och hållet
öfver-lämnad åt sig själf. Han tillbragte de långa timmarna med
att genomgå allt, som tilldragit sig sedan Engelbrekts död,
sökande utforska de inre och dolda orsakerna till allt. Att
ban därvid alltid skulle komma till marsken, såsom den
yttersta orsaken till alla vidrigheter, var belt naturligt, och
hans förbittring steg i samma mån, som han fann
fåfänglig-heten och fruktlösheten af allt hvad han hittills gjort att
tränga denne från väldet och själf intaga hans plats. Efter
hvad som nu timat återstod intet annat än att tillgripa det
sista medlet, det som ban mest af allt afskydde, att med
vapen i hand betvinga sin förhatlige motståndare.
Att biskoparnas bemödanden att åstadkomma förlikning,
nämligen en förlikning, sådan som ban ville hafva den, —
att dessa bemödanden skulle tjäna till intet, det insåg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
