Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i f.ådet.
407
mer än väl, och morgondagens sammankomst skulle icke tjäna
till annat än att i grund förödmjuka honom och för alltid
sätta marsken ofvanom honom. Tör alltid . . .?
Här stannade han i sin tankegäng och såg sig omkring
i rummet, som om där funnits män, till hvilka han kunnat
vädja i detta mål. För alltid . . .? Nej, nu skulle svärdskifte
ske, nu skulle alla makter, som hittiHs hållits bundna, lösas
och hetsas till jakt på odjuret, som rytande gick öfver land
och sträckte sin ram efter de trenne kronornas sköld. Men
den skulle afliuggas, denna ram, och Krister Nilsson skulle
komma att råda öfver riket, skulle han ock vada genom
strömmar af blod för att vinna detta mål.
Några af biskoparna besökte honom på eftermiddagen,
och äfven herr Nils Stensson. De förre sökte tala
försoningens ord och blidka den gamle herren. En ung man kunde
ock hafva kraft att styra farkosten i hamn, menade de, och
erfarenheten borde stå vid den ungdomliga kraftens sida med
sina råd och glädja sig åt det vunna målet, fridens och
lugnets återvändande. Drotsen lyssnade med uppmärksamhet
till deras ord, men han lyssnade ock lika uppmärksamt till
herr Nils Stenssons, som förde den motsatta ytterlighetens
talan.
Men huru de talade, så fann sig den gamle mannen djupt
förolämpad, och medvetandet om otillräckligheten af de medel
ban hittills användt, och blottandet af denna otillräcklighet
i all sin nakenhet, detta var något som frätte mera på hans
sinne än något annat. Han låg liksom fastsmidd på den
klippa, utför hvilken han velat störta sin fiende, och hans
egna tankar dröpo honom liksom ormens etter i anletet, utan
att någon Sigyn satt vid hans sida och höll en frälsande skål
under giftet.
Det är på "det hela taget en bedröflig tid, denna som
följde näst efter Engelbrekts. Det är den mörka, kalla natten
efter en kort dags sol och värme. Man söker förgäfves efter
några stora sträfvanden, som fylla sinnet med beundran och
hänförelse. Det är väl icke ett flygsandsfält, som med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
