Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
nils bosson stüi:e.
nakna ödslighet utbreder sig för vår syn, diir finnes lif, där
finnes växtlighet, och man ser glada ansikten och hör
fröjderop, men det är småsinnet, som frodas, det är själfviskheten
som ler och som jublar. Förgäfves spanar man efter en ande,
en vilja, en kraft, som är äkta fosterländsk. Ett fosterland
fanns knappast för dessa stormän, annat än där de kunde
plocka egennyttans frukter. Förgäfves lyssnar man efter ett
lystringsord, ett äkta svenskt härrop, sådant som på
Engelbrekts tid ljöd öfver berg och dal och satte hundra gånger
tusen armar i rörelse. Härrop höras väl, men det är ugglans
nattliga vällustskri.
Man skulle rysa tillbaka för denna tafla af snöd vinning
och eländig egennytta, om man icke midt i det nattliga
mörkret dock spårade en ljusning till dag, och denna
framträder just i det arbete, som liksom framtvingas ur de
rådande förhållandena och har sina gifna målsmän, hvilka
själfva så småningom af samma förhållanden tvingas till en
klar insikt af sitt mål. Bland dessa arbetare står Karl
Knutsson, och denna omständighet är det enda, som fängslar
åskådaren vid honom, så att man tager del i hans medgång
ocli motgång, gläder sig åt den förra och harmas öfver den
senare.
Morgonen kom och åter församlade sig rådet, och
marsken blef af alla de närvarande hyllad som riksföreståndare
att styra riket och utdela slott och län med råds råde.
»Nu skall svärdet afgöra saken!» sade Erik om kvällen
den dagen till Nils Bosson, när de båda befunno sig vid
Söderport och sågo drotsen rida ut därigenom på väg till
Nyköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
