Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
nils bosson stüi:e.
iakttaga mycken omhugsan, och de bud, som numera gå från
konung Erik till svenske män, böra icke förnimmas af hvem
som helst.»
Drotsen såg plötsligt upp på herr Magnus. Det lät, som
om en människa andats helt tungt i den vrå af rummet, som
var bakom denne, och hvarest mörkret till följd af de båda
männen var som ogenomträngligast. Ett ögonblick antog
drotsens anlete uttrycket af en, som uppmärksamt lyssnar, men
strax därpå, då intet vidare afhördes, bredde sig ett tryggt
leende öfver hans läppar, och ban fattade belt lugn lyktan
samt gick ett hvarf omkring pelaren, uppmärksamt
granskande hvarje hörn i rummet. Sedan han därpå åter ställt
lyktan ifrån sig, vände ban sig till Magnus.
»Intet mänskligt öra kan höra oss», sade han, »och hvad
de döda beträffar, så skada de oss icke! Jag är redo att
höra det budskap, I medfören från vår nådige herre, konung
Erik!»
»Det låter konung Erik hälsa eder, drots Krister, och
genom eder alla dem, som äro och vilja förblifva hans trogna
män», yttrade herr Magnus med en stämma, som nästan
tycktes antyda vrede öfver hvad han hade att säga, »och det låter
han säga eder genom mig, att ban nästkommande vår, så fort
isarna gå af vattnet, vill draga här in i riket med all sin
makt och samla sina trogna män omkring sig och göra en
räfst med sina fiender, att de skola blekna därvid! I främsta
rummet litar han på eder, drots Krister, och när en gång
lugn återvändt i hans riken, skall han hålla eder skadeslös
för allt det omak, I haft för hans skull! Detta är konungens
egna ord.»
Drotsen stod en lång stund, efter sedan herr Magnus
slutat, utan att säga ett ord. Han såg ned framför sig och
tycktes helt och hållet fördjupa sig i sina tankar. När han
slutligen såg upp på Magnus, hvilade hans blick
genomträngande och skarp på honom.
»I, Magnus Bengtsson», sade ban därpå helt långsamt,
»I, som hafven haft tillfälle under de sista åren att när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
