Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatornet.
417
han kunde bära bud från den ene till den andre af dem,
som stodo marsken emot. Men riddaren lämnade ingen
förklaring, och tystnaden fortfor.
»Medfören I bref, Magnus Bengtsson?» sporde slutligen
drotsen.
Magnus upplyste, att konungen gifvit honom muntliga
bud till drotsen och hans vänner, men innan ban börjat
framföra dessa, vinkade drotsen mecl handen till tecken, att
Magnus skulle vara tyst, och reste sig upp. Han tände därpå
en hornlykta och tillsade Magnus att följa sig. När de
kommit ut i det yttre rummet, svepte drotsen sin kappa omkring
lyktan, och de fortsatte därpå sin väg genom slottsrummen,
endast belysta af det sparsamma sken, som stjärnorna sprédo
genom de små fönstren. Där ute i rymden hade vinden
slagit om och for nu fram som en rytande segerherre öfver
jorden, jagande i förtviflad fart de sönderrifna molnjättarna öfver
himlen.
När de hade gått genom de närmaste rummen, hördes
flera kvinnoröster sjunga från ett rum vid ändan af en lång
gång. Det var frustugan, där fru Margareta Krummedik,
drotsens husfru, satt omgifven af sina tärnor. Men här
började drotsen stiga utför en brant trappa, till hvilken man
kom genom en helt låg och bakom en pelare dold dörr. Sä
fort de nedstigit utför de första trappstegen, stängde drotsen
dörren och framtog lyktan, som spred ett obestämdt ljus öfver
väggar och tak i svängtrappan. En kall, unken och fuktig
luft uppsteg nedifrån djupet, så att ljuset i lyktan hade svårt
att brinna, men drotsen gick tyst förut, utan att bekymra
sig om annat än att fort komma fram, dit han ämnade sig,
och Magnus Bengtsson följde.
Slutligen kommo de till en dörr, som drotsen öppnade,
och så befunno de sig i ett tämligen stort, hvälfdt rum,
hvars tak uppbars af en ofantlig pelare i midten.
»I skolen veta, Magnus Bengtsson», yttrade drotsen och
ställde ifrån sig lyktan på ett från pelaren utspringande
stenbord, »I skolen veta, att i dessa tider är det af nöden att
Guldluxlsbandet. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
