Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
nils bosson stüi:e.
sammandrogos och underläppen skots fram, så att
knäfvel-borrarna tryckte hårdt mot näsan, medan blicken hvilade på
lyktan, hvilken han ännu höll i handen, ehuru ban ställde
henne mot bordskifvan. När han efter en stund såg upp,
var blicken skum och dyster.
»Med den gamle hertigen har Erik Puke intet att skaffa?»
mumlade han för sig själf och fattade lyktan för att ga.
»Hämnd!» ljöd åter den hemska rösten.
Med en skräll, som genljöd i hela tornet, slöt den gamle
herren till dörren efter sig och Magnus och skyndade sa
fort hans ålder och hans sinnesrörelse tilläto honom uppför
trappan.
Höstmånaderna gingo, och marken blef hvit, och solen
beskref allt mindre banor på himlen. Till julen samlades på
Nyköping hos drotsen hans söner, Karl, Johan och Nils, och
den förstnämnde hade sina söner Kettil och Erik med sig.
Äfven hans döttrar jämte deras män och herr Mäns Gren voro
närvarande, så att i Nyköpings slottsgemak var ingen brist
på invånare. Och därtill kommo och gingo riddare och herrar
dagligen, borgstugan var alltid full af svenner och borggården
af gnäggande hästar, medan vakten i porttornet litet emellan
blåste i sitt horn.
En dag kort före jul hade herr Nils Stensson, marskens
svåger, från Stegeborg och hans båda bröder Bo och Bengt
anländt, och drotsen hade under middagsmåltiden berättat för
dem hvad han fått veta norr ifrån om marsken och hvad
han tog sig till. Han hade efter bröllopet begifvit sig till
Västerås o<?h därifrån hade han strax efter mårtensmässan
dragit uppåt Dalarna med stor makt. Huru det gått honom
i handom där uppe, det visste ej drotsen, »men de ärlige
männen af Dala», tillade han, »de gifva honom nog mycket
att göra!»
Herr Krister nickade hemlighetsfullt omkring sig till de
herrar, som voro honom närmast, liksom ville han säga: »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
