Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatornet.
423
önskade, att äfven andra gåfvo honom något att göra!» och
herrarne nickade lika hemlighetsfullt tillbaka.
»Hafven I talat vid eder son, riddar Bo?» sporde drotsen
i samma andetag.
»Jag väntar honom hit till Nyköping», svarade riddar Bo.
»Helt visst skall lian medföra tidender om marskens färd till
Dalarna!»
»Yare så därmed huru som helst», inföll herr Magnus
Gren, »så hafva vi dock starka slott i våra händer och raska
svenner, som kunna gifva svar på tal, när den tiden
kommer, och jag ville väl se framför Borgholms murar, om icke
det styfva modet hos herr Karl Knutsson skulle komma att
falla, så riksens föreståndare han än är!»
Borgholms slott och Öland innehades af Magnus Gren,
liksom Kalmar slott af Bengt och Bo Stenssöner sedan mötet
i Kalmar om sommaren 1436, då de fingo det af konungen.
Herr Nils Stensson ägde Stegeborg, och med Ringstaholm,
som drotsens son, herr Karl Kristersson innehade, och
Nyköping var således hela denna kustsida väl förvarad, syntes det,
vare sig för konungen eller för någon annan, i alla händelser
mot marsken. Makt gifver mod, och de församlade herrarne
talade så stort, att man väl kunnat tro dem i stånd att eröfra
en värld, och litet emellan yttrades ett vredens ord öfver
Engelbrekt, som nu i herrarnes tanke var roten och upphofvet
till allt det onda. Efter hans död hade detta onda väl
stannat i växten, men de kände dock inom sig, att de liksom
stodo på nattgammal is. Hvarje stund kunde den brista
under deras fötter, och deras välden falla tillsammans för de
mäktiga vågorna i den ström, som de icke förstodo och icke
kunde besvärja. Och medvetandet om deras maktlöshet gent
emot detta folk förvirrade dem. Deras tankar flögo som
trädens gulnade löf för höststormen hit och dit utan att vinna
en hållpunkt. Konungen, drotsen — ingendera af dem var
nog mäktig att samla sig omkring, och ingen tänkte på, att
makten kunde komma just genom att samlas kring någon
viss. Fast mera tog en hvar af dessa män sig själf till ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
