Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatoknet.
427
sig själf, mycket mindre män! Yid Gnds dyra blod, befall
honom taga sina ord tillbaka, eller jag svarar ej för hvad
här mande ske.»
»Lugnen eder, riddar Nils?» hördes då en allvarlig
stämma yttra, och herr Karl Kristerssons ädla drag
framblickade vid sidan af Nils Bossons, »hvem det än vara må,
så skall han gå fri ocli ledig från, som till min faders slott,
därför går jag i borgen med mitt lif! Och I, Nils Bosson»,
han fattade härvid ungersvennens band, »I skolen hafva tack
för de ord, I nyss säden, I ären efter mitt sinne, ocli gifve
Gud, att mina egna söner en gång komme att likna eder!»
Den ädle mannens tal inverkade för ögonblicket lugnande,
men så häftigt kokade harmen i de upprörda sinnena, att
utan all fråga svärden kommit att dragas och frände- och
vännemötet måhända kommit att vigas med utgjutandet af
frändeblod, om icke en ny hornstöt och kort därpå inträdandet
af riddaren Bengt Jönsson (Oxenstjerna) fullbordat det verk, som
Karl Kristersson begynt. Herr Bengt Jönsson var drotsens
måg ocli fader till den sluge och kallt beräknande
uppsala-kaniken, herr Jöns Bengtsson. Han var till sitt yttre en
starkt byggd man, men hans anletsdrag voro, liksom bos alla
den tidens Oxenstjernor, hårda, vilda, baksluga. Hans blick
utvisade dock, att äfven mildare känslor rymdes inom hans
bröst, och han var äfven enligt samtida intryck den bäste
af sin ätt, i den ende, — heter det — som sitt riddarenamn
bar med äran!»
Sedan de sedöfliga hälsningarna försiggått, framtog äfven
herr Bengt ett bref, som han framlämnade till drotsen.
»Jag red i går från Enköping», sade ban, »där jag skildes
från marsken och biskoparna. Och de lämnade mig detta bref
till eder, svärfader!»
»Och hvad låter den stränge marsken eder medföra för
bud?» sporde drotsen, ännu hållande det mottagna brefvet i
handen.
»Så mycket låter han säga eder, och det sade han i går
inför ärkebiskopen och de andra församlade herrarne, att viljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
