Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
nils bosson stube.
»Men dessförinnan skall något annat komma att ske . . . !»
utbröt herr Magnus Gren, och herr Nils Stensson stod med
flammande öga och rodnande kind och blickade rätt ned
framför sig.
»Julens fred får icke störas!» hejdade drotsen den
het-lefrade herr Magnus. »Ännu en gång välkommen, Nils
Bosson, och månden I icke mera skiljas från edra vänner och
fränder och göra belialtjänst... det är den gamle Krister
Nilssons julönskan till eder, min unge vän!»
»Så sant jag lefver, brorson», utropade nu Nils Stensson
samt gick fram och slog sin brorson på skuldran, »du måste
blifva när din fader och dina fränder och lämna tyrannen,
eller blifva vi fiender på lif och död, fast samma blod flyter
i våra ådror!»
Ungersvennens anlete fördystrades vid dessa ord. Han
fann alltför tydligt, att redan det tal, som fördes i
frände-kretsen, icke af honom borde höras, så vidt skild från dem
ban var. Och det låg smärta i den blick, hvarmed ban såg
på sin fader, riddar Bo. som stod tvst och sluten med
armarna korslagda öfver bröstet. Icke många ögonblick
betänkte han sig dock, innan han svarade:
»Hafven tack, stränge herr Krister, för eder
välkomsthälsning! Hvad åter angår eder önskan, att jag måtte blifva
när mina fränder, så säger jag eder det fritt ut, att jag är
marskens, herr Karl Knutssons, sven, och jag vill förblifva
det, hvad så än må hända. Jag säger det utan all förtöfvan
— tillade han — på det I alla mågen veta det och taga eder
till vara för sådant tal, som är fientligt mot min herre.»
Det blef en allmän uppståndelse i salen vid dessa ord.
Herr Magnus Gren skummade af viede, och herr Nils
Stensson sprang fram till sin broder, herr Bo, och ropade till
honom med eldsprutande ögon:
»Och slikt låter du din son tala, broder, i närvaro af
dig, af mig och vår broder Bengt, i närvaro af riksens drots,
som med smälek måst draga sig tillbaka och nedlägga sitt
ämbete för en pösande yngling, som knappast vet att behärska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
