Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatoknet. 431
v.
»Många ord behöfvas icke», började drotsen, sedan han
sett sig omkring och liksom vunnit styrka af den dystra kraft,
som framblickade ur hvarje anlete, »många ord behöfvas icke
för att framställa sakerna, sådana som de nu äro. Mig synes
det, som om vi stode vid själfva ingången till den örtagård,
som är vår fullt ut lika mycket som hans, hvilken liäft sig
upp till örtagårdsmästare och vår herre, och nu är det så
långt kommet, att vi måste visa ut ur örtagården denne vår
herre, eller ock gäller det våra lif.»
»Bort med honom, bort...!» gick där ett mummel från
de mörka herrarnes läppar.
»Ären I med mig enige därom, ädle herrar, fränder och
vänner», fortsatte drotsen, »då äro vi ock på det klara med
hvad som nu är att göra. Här gifves icke, efter allt hvad
jag, fattige man, kan se, någon annan utgång ur den
skymning, hvari vi befinna oss, än med svärd och udd. Gud är
mitt vittne, huru jag skrider nödd och tvungen till
blodsutgjutelse, och huru gärna jag omfattar hvarje annat medel
till räddning .. . men det tinnes icke, jag ser mig förgäfves
omkring, likervis som jag fåfängt spanar efter en solstråle i
natten . . . därför upp till striden! Svärdet skall nu afgöra
saken mellan oss och Karl Knutsson.»
»Ja, ja!» utropade de kringstående, »svärdet skall afgöra
saken, svärdet-skall afgöra saken!»
»Så låtom oss svärja», började drotsen med högtidlig
stämma, sedan det åter blifvit tyst, »låtom oss svärja att utan
svek och argan list stå hvarandra bi som bröder, i mot- och
medgång, i sorg och fröjd. Hvad som öfvergår den ene, det gånge
ock öfver den andre, så hjälpe oss Gud och Sankt Erik konung!»
Drotsen drog sitt svärd och sträckte det ut framför sig,
och alla de andra följde hans föredöme och höllo sina svärd,
så att uddarna möttes vid drotsens. Det glimmade så hemskt
vid fackelskenet, som om det varit gygiar-solen, hvars dunkla
strålar enligt sagan belysa de onda jättarna bland bergen.
Hvar och en af riddarne eftersade eden och bekräftade
den med de vanliga ordfen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
