Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
nils bosson stube.
»Så hjälpe oss Gud och Sankt Erik konung!»
Det uppstod en djup tystnad i hvalfvet,’ hvarunder man
endast hörde rasslandet af svärden, då de stuckos in i sina
skidor. Därpå började man öfverlägga om, huru man skulle
gå till väga för att i alla stycken försäkra sig om framgång.
Det beslöts då, att drotsen skulle begifva sig uppåt landet för
att på fullt allvar träda i samband med dalkarlarna, och att
man skulle uppsätta en skrift och sända marsken, hvari man
rent ut sade honom hvad man ville och åsyftade, så att han
visste hvad han hade att rätta sig efter. Att deltaga i det
förestående mötet i Söderköping kom naturligtvis icke i fråga,
och slotten borde ofördröjligen sättas i försvarstillstånd.
Sedan man sålunda, så vidt sig göra lät, på bästa sätt
sökt ordna allt, aflägsnade sig herrarne från tornrummet, den
ene efter den andre. Drotsen och herr Bengt Jönsson dröjde
ensamma kvar.
»Det är då edert beslut, svärfader», sporde den sistnämnde,
»att lämna Nyköping och draga norr ut?»
»Visserligen, käre son, visserligen!» genmälde drotsen.
»På Räfvelsta vill jag taga mitt vinterviste. Där ligger jag
godt till hands för hvad helst, som kan inträffa. Förvara de
blott slotten här nere, så skolen I se, att jag vill börja en
lek, som man länge skall minnas i Sveriges land!»
»I veten dock väl, utan att jag behöfver säga det, att
marsken förstår i grund den leken, som vi nu ämna
begynna ...»
»Men vi hafva lekt den förr en gång, och så, att vår
motståndsmän bleknade därvid! . . . Må vår käre frände, herr
Karl, se till, att ban icke kommer att rida samma väg!»
»I menen Erik Puke. . .?»
»Jag menar Erik Puke, svärson», yttrade drotsen och slog
häftigt sin knutna hand mot sitt bröst. »Det kan gå en man
genom lefver och lunga att höra sådant tal, som det I förden
till mig från vår unge frände . . . Binda ett band mot riket. . .
hvem binder, svärson? Äro de sig icke lika, alla dessa män,
som nu träda upp med stora ord och stolta åthäfvor och skrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
