Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatoknet.
433
om svenske män, om allmogen och om riket, om frihet och
lag och gammal sedvänja, . . . äro de sig icke lika alla, och
vilja de icke slita sönder och trampa under fötterna hvad som
i alla tider varit bestående ordning. Jag vill upprepa de
orden, som vördig fader biskop Knut i Linköping, Gud hans
själ nåde, talade till den våldskräktaren Engelbrekt, då han
stod inför de församlade herrarne i Vadstena, och jag vill, så
sant jag lefver, kasta marsken hans egna ord i ansiktet. . .
Har någon bundit ett band mot riket, så är det Engelbrekt
och de, hvilka trädt i hans fotspår, så väl Erik Puke som vår
nådige herre, riksföreståndaren.»
Därmed gick drotsen mot dörren, och herr Bengt följde.
Men där vände sig drotsen plötsligt om.
»Hvar hafven 1 min dotterson, Jöns Bengtsson?» sporde
han, Ȋr det sant hvad ban sade mig i Stockholm, att han vid
marskens bröllop fick nog af denna världen, och att han nu
vill uteslutande ägna sig åt den heliga kyrkan?»
»Det är så», svarade herr Bengt, »ban är ej mera sig lik,
ban skyr människor och ville knappast unna mig ett samtal,
när jag sist var i Uppsala på vägen till Enköping nu för
några dagar sedan.»
»Hm», mumlade herr Krister, »just nu behöfde vi dock ett
hufvud sådant som hans . . . Hälsen honom från mig, svärson,
och sägen honom, att han träffar mig på Räfvelsta och att
jag tränger till ett godt råd af honom.»
Under det ban yttrade detta, fattade han i dörrlåset och
gick uppför de två trappstegen i dörröppningen.
De båda herrarne försvunno. Men vid den nu snart
ut-brunna facklans flämtande sken syntes tätt invid pelaren en
skugga och en ihålig stämma hviskade:
»Du leker en lek på lif och död . . . välan, på Räfvelsta
träffas vi åter.»
Ocli skuggan skred långsamt mot det bortersta hörnet,
där hon liksom smälte tillsammans med mörkret. Det
hördes i detsamma ett ljud, liksom när en väl huggen stenflisa
faller in i sin ram.
Guldhalsbandet. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
