Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
nils bosson stube.
Den 13 januari var en ovanligt kall vinterdag, och på
kvällen började en skarp nordanvind blåsa, så att de, som voro
ute på vägar och stigar, skyndade allt hvad de kunde att
komma under tak. Himlen var så äkta vinterblå, och
stjärnorna tindrade och gnistrade där uppe, medan snötäcket på
jorden tycktes vara öfversålladt af oräkneliga ädla stenar.
En ensam sven red då fram på den väg, som genom
Simtuna härad i västra Uppland går i sydlig riktning dels
på, dels längs med en af de många grusåsar, hvilka naturen
själf tyckes hafva ämnat för detta ändamål. Denna ås, som
vanligen förekommer under benämningen Dalkarls-åsen eller
blott och bart Asen, sträcker sig från Enköping norrut allt
intill Dalälfven. Ifrån Enåkers socken till Löfsta kyrka går
vägen till det mesta på denna ås, men här kommer Örsundsån
flytande och flyter längs utefter åsen, så att vägen går öster
om ån, tills den norr om Altuna kyrka och Flosta gård grenar
sig och går på ömse sidor om ån. Strax söder om vägaskälet
reser sig en enstaka höjd, kring hvars norra sida en liten
bäck slingrar sig fram till Örsundsån, som flyter utefter östra
sidan ned till Altuna-sjön. Denna omgifver den nämnda höjden
på sydöstra sidan och kallas äfven Räfvelsta-sjön af den gamla
sätesgården, som ligger mellan bergshöjden och sjön. Ungefär
midt på höjden af kullen ligger Altuna gamla kyrka, förbi
hvars kyrkogårdsmur vägen går till Räfvelsta.
Strax söder om Flosta kvarnar red den ensamme ryttaren
öfver isen på Örsundsån. Tydligen ämnade ban sig söderut
till Enköping. Hans häst var alldeles betäckt af rimfrost,
och han själf slog litet emellan armarna tillsammans öfver
bröstet för att hålla sig varm. Så kom han fram till det
ställe, där vägen till Altuna kyrka och Räfvelsta tog af till
vänster. Några hästlängder längre söder ut låg till höger
om vägen uppe i backen en liten stuga. Utan tvifvel skulle
han hafva ridit förbi densamma, om icke hans uppmärksamhet
fästs af det flammande ljusskenet, som utbredde sig genom
öppningen på taket, och af en häftig och genomträngande
stämma, som tycktes tala till någon där inne, under det ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
