Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugan vid altuna kyrka.
443
(lämpadt, kvidande läte fyllde mellanrummen mellan de
uttalade eller rättare utstötta meningarna. Svennen stannade
och lyssnade.
Ingen människa syntes till, så långt ögat kunde nå.
Längst i söder syntes den mörka skuggan af några hus, men
intet ljus lyste där, hvadan det var tydligt, att folket redan
gått till hvila. Svennen betänkte sig icke länge, utan
hoppade af hästen, band honom med tygeln vid ett träd och
skyndade fram till den lilla stugan, hvarifrån de befallande
ropen och kvidandet hördes starkare och tydligare, ju
närmare han kom.
»Snart fattar lågan i din kjortel, häxa», hörde han den
befallande rösten säga, »säg ja, och allt kan ännu göras om!»
Ett ljud, som mera liknade en rasande människas vrål,
än en olyckligs kvidande, var det enda svar, som hördes.
Svennen ryckte upp dörren och störtade in. En fasaväckande
syn mötte honom här.
Fastsnörd vid den afhuggna stammen af en mindre tall
låg alldeles invid eldstaden, som befann sig midt i stugan,
en äldre kvinna, och vid trädets båda ändar, hvilka hvilade
på tvenne i hast korsvis hopbundna stakar, stodo tvenne män,
och de vredo sakta omkring trädet, flyttande det med stakarna
så småningom allt närmare upp öfver lågorna. Den olyckliga,
som på detta förfärliga sätt skulle pinas till döds, så vida
hon icke ville efterkomma sin grymme bödels åstundan, var
en äldre kvinna. Det grå håret hängde i hoptofvade, till en
del snodda testar kring hennes hufvud, hvars af smärta och
raseri förvridna anletsdrag voro omöjligen att igenkänna. De
båda männen logo ett sataniskt leende och tycktes njuta af
sitt offers outsägliga plågor. Alltsammans påminde om
skärseldens kval. En bättre tafla för detta ändamål kunde aldrig
medeltidskyrkan i sina skådespel hafva framställt.
Allt blodet i ungersvennens ådror stelnade vid denna svn.
Men den frambesvor ock all hans kraft. Här om någonsin
gällde det att genom strid för den försvarslösa visa sig värdig
att en gång vinna inträde i riddarnes lag, och utan att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
