Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 nils bosson stube.
ögonblick tveka eller beräkna utsikterna till framgång i den
ojämna striden mot tvenne, störtade han fram. Med krafter
som ögonblickets fara och själsspänningen fördubblade,
omfattade han pinoträdet och lyfte det med den fastbundna arma
kvinnan ett stycke från elden. Blixtsnabbt drog ban därpå
sitt svärd och högg in på de båda männen.
Dessa stodo som förtrollade. Liksom den blodtörstiga,
af mordlust rytande tigern stundom hejdas i sitt språng och
fjättras samt skyggar tillbaka för det gudomliga majestätet
ur en människas blick, så stodo dessa vilddjurets sannskyldiga
likar i första ögonblicket alldeles tillintetgjorda. Själfva
öfverraskningen göt liksom blv i deras ådror, och innan de
hunno hämta sig, blixtrade redan det hämnande svärdet för
deras ögon. Den ene, som befann sig närmast dörren, föll
ögonblickligen för ett hugg till marken. Den andre, som till
sin klädedräkt utvisade herremannen, begagnade sig af
tillfället, kastade hastigt kappan öfver sitt hufvud och sprang
bakom hämnarens rygg ut genom dörren, som ban hade nog
själsnärvaro att slå igen efter sig.
Svennen skyndade efter, men dörren gjorde motstånd och
befanns vara på något sätt stängd utanför. Han såg sig
omkring i rummet, och hans blick stannade pa trädet, vid
hvilket kvinnan var bunden. Detta förde hans tankar från den
plötsliga instängningen till nödvändigheten att befria det arma
offret, och han grep sig genast an därmed. Inom några
ögonblick var han färdig därmed och nedsatte den olyckliga pa
golfvet, ty någon bänk eller stol fanns icke. Så snart han
öfvertygat sig om, att hon lefde, sade han mildt till henne:
»Blifven stilla, moder . . . den fege mördaren har stängt
oss inne här, men jag skall snart skaffa oss fri utgång och
föra eder dit I viljen . . . Blifven stilla . . .!»
Ljudet af hans röst gjorde på den gamla ett underbart
intryck. Hon spratt till och förde med händerna bort håret
från sitt ansikte, hvarpå hon höll dem kvar på ömse sidor
om ögonen och kastade en hastig oc-h skygg, men skarp och
genomträngande blick på svennen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
