Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
nils bosson stube.
ut på taket och sålunda kunna befria både sig ocli kvinnan,
vände sig plötsligt om, när han hörde sitt namn nämnas.
Det låg något i denna röst, som mäktigt tilltalade honom.
Den gamla kände honom, men tonfallet i hennes röst tycktes
tillkännagifva, att igenkännandet väckte hos henne smärta,
för att icke säga förbittring, lika mycket, om icke mera,
än glädje.
Nils gick fram och fattade hennes händer och förde dem
med mildt våld från hennes ögon samt betraktade noga de
skarpa, men förfallna dragen i det gamla ansiktet. Men
knappt hade han sett och igenkänt dem, förrän ban släppte
hennes händer och sprang tillbaka med en dödlig blekhet i
sitt ädla anlete.
»Fru Bengta!» utropade han, »huru träffar jag er åter!
Huru hafven I kommit i sådana händer som dessa mäns?»
Men på dessa frågor erhölls intet svar. Den starka,
oböjliga kvinnan tycktes vara bruten till både själ och kropp.
Den förfärliga död, hvarifrån hon knappt hunnit räddas, och
den djupa, häftiga rörelsen, då hon i sin räddare igenkänt
Nils Bosson, — detta tillsammanlagdt betog henne för
ögonblicket förmågan att redigt tänka. Det mål, som hon
uppställt för sig, hämnden för sin broders död, för hvilket hon
nu mera uteslutande andades och lefde, detta mål hade så
när blifvit henne ryckt ur händerna, det hade icke fattats
många ögonblick, så hade hennes hand varit förkolnad. Och
han, som kom och ryckte henne ur faran, ban, som åter satte
henne i besittning af hämndens medel, nämligen att fritt
andas och röra sig, ban var — Nils Bosson, ägaren af
helgon-smycket, detta halsband, för hvars ägande hon lidit och
umburit så mycket, ja blifvit brottslig. Ur det hemska mörkret
i hennes tankevärld, där kalla, dystra, hotande skuggor rörde
sig fram och åter, där allt hvad människohjärtat kan äga
hårdt och själfviskt hade sitt hem, där framglänste plötsligt
en ljus skepnad, och det var som om dolda, undanträngda,
länge sedan förgätna krafter börjat röra sig på djupet och
komma till lif, liksom i den yttre världen isen smälter, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
