Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
nils bosson stube.
Stolts jungfrun sade intet till detta tärnans omdöme om
fru Margaretas gunstling, och så förflöt en stund. Ramfrid
drog just tillbaka sina armbågar från fönsterkarmen och
ämnade resa sig upp, då hon plötsligt yttrade:
»Heliga Guds moder, där komma de med ännu en fånge,
och ser jag ej miste, så är det den gamla kvinnan, som
kallade lifvet tillbaka i köksmästarens lilla flicka .. .»
Iliana sprang upp från bänken och lutade sitt hufvud
tätt intill tärnans och såg detsamma som hon.
»Men se», fortfor denna, »de föra henne uppför
höganlofts-bron . . . pass på, jungfru Iliana, det gäller eder . . . hon skall
koka en trolldryck åt eder, ja det skall hon . . . jag hörde själf
för några dagar sedan riddaren spörja henne till, om bon
kunde tillaga en sådan dryck, och då hon icke ville svara,
bjöd han henne stor rikedom, men hon såg allt mera mörkt
och föraktligt på honom, och till slut föll han på knä och
besvor henne att fylla hans önskan, jag hörde och såg allt,
för jag stod på höganloftsbron bakom en pelare, när riddarens
sven sprang ned efter den gamla kvinnan, och jag vek om
hörnet, där det lilla hörnfönstret är till riddarens rum, och
som det var mörkt ute och ljust inne och det dessutom var
ett litet hål på fönstret, så gick det godt för sig att höra
och se. . . ja, kvinnan sade nej, och jag tyckte till och med,
att hon hånade riddaren, och denne blef vred och sade, hvad
du icke vill med godo, det skall du med ondo, och nu skall
ban väl gripa till det sistnämnda.»
»Hvad synes dig, Ramfrid», sporde Iliana, »tror du, att
kvinnan är så klok och invigd i naturens hemligheter, som
riddaren förmenar?»
»Ja, det tror jag visst, stolts jungfru!» svarade Ramfrid
mycket bestämdt och utan det ringaste betänkande.
»Ramfrid!» utropade Iliana efter några ögonblicks
tystnad, hvarunder hennes ögon brunno af beslutsamhet,
»Ramfrid, vi måste rädda den gamla . . . riddaren är borta . . . när
svennerna hafva lämnat hans rum och gått ned, så måste vi
taga henne ut. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
