- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
459

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på räfvelsta.

459

»Nej!» svarade Nils med fasthet och med ädel harm, »nej,
till min sista blodsdroppe vill jag vara marsken trogen . . .
och hvad denne mannen angår, så vill jag säga eder ett ord,
herr drots, att hvar som han längre får trampa edra trösklar,
så smutsen I edert sköldemärke så, att ingen redlig man
längre vill kännas vid eder själf.»

»Besinna dig dock, ungersven!» sade drotsen med all den
värdighet, som hans ålder och samhällsställning förlänade
honom, »besinna dock, till hvem du talar, och tänk uppå, att
riddaren, om hvilken du talar, är min gäst! Så må du icke
heller* förgäta, hvad som timade förliden natt, och hvad
följder för dig slik illgärning kan hafva!»

»Det är just på grund af hvad som då timade, som jag
stöder mina ord . . . och med all vördnad för eder, herr drots,
jag skall i all min tid anse denne man», han pekade på
riddar Jost, »för en niding, så vidt som han icke öppet
bekänner sitt brott och afbeder det inför den arma kvinnan,
hvilken han tillämnade så grym en död.»

Den tyske riddaren log, men leendet kunde knappast dölja
blekheten, som lägrade sig öfver hans anlete.

»Aldrig», sade han och skakade på hufvudet, i det han
föraktligt vände sig frän Nils mot drotsen, »aldrig kunde jag
göra mig en föreställning om, att så mycken fräckhet kunde
bo i en ungersvens bröst ... I hören det själf, herr drots»,
och liksom han anat hvad som föregick inom drotsen,
hvilken tycktes med möda kryssa sig fram genom ett haf af
tvifvelsmål, tillade han, »den gamla kvinnan lärer vara af edert
husfolk, måhända besitter hon hemligheter rörande eder, som
det kunde vara godt för marsken att lära känna. . . det
förefaller mig därför helt enkelt, att marsken till denna
beskickning användt en pålitlig sven, som jag kan finna att denne
är, eftersom han tillhör en af landets främsta ätter.»

»Hvar finner jag den gamla kvinnan?» sporde drotsen och
tillsade, att man skulle föra henne upp i salen. »Hör hon
till mitt husfolk, som I sägen, riddar Jost, så stannar jag i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free