Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på räfvelsta.
461
»Fru Bengta Pedersdotter, herr Erik Pukes syster!»
svarade Nils kort och bestämdt.
Drotsen vände sig om ocli gick bort åt andra ändan af
rummet. Utan tvifvel rann honom i sinnet samtalet med
Magnus Bengtsson i Folkungatornet och den hemska
hvisk-ningen, som osynliga läppar där hördes föra till hans öra, och
där bakom reste sig det dystra, hotande minnet af fru Bengta,
som också talade om hämnd, när han sista gången träffade
henne i förborgen på Stockholms slott, där han sade ett
iskallt nej till den bön, som hon i sin förtviflan riktade till
honom för sin olycklige broder, herr Erik Puke.
I detsamma inkom svennen, som gått att hämta den
gamla kvinnan, och förklarade, att ingen sett henne, sedan
hon, som hon brukade göra, lämnat gården föregående kväll.
Svennens yttrande framkallade en rad af spörsmål från
drotsens sida, hvilka hade till slutlig följd, att köksmästaren
inkallades och fick undergå ett noggrant förhör. Denne hade
dock intet annat att upplysa, än hvad som hvar och en visste,
att kort före jul man funnit en gammal kvinna bebo den
förfallna stugan i skogsbacken på andra sidan kyrkan, och hon
hade snart kommit i rop för sin konst att koka örter till
botande af sjukdomar, och köksmästaren hade då kallat henne
till gården för sin dotter, hvars lif hon också räddat.
»Men det rinner mig i minnet», sade till slut
köksmästaren, »eftersom I nu önsken träffa henne och icke kunnen
finna henne, herr Krister, det rinner mig i minnet, hvad hon
sade mig julkvällen, då min hustru prisade Guds moder, som
skickat till oss den gamla i vår nöd, ’jag säger eder’, sade
hon, ’att de finnas, som önska mig lika fjärran, som I hafven
önskat mig nära, och jag kommer äfven till dem en gång,
men när de få mig att se, så är deras ofärd nära!’ Det sade
hon och såg så hemsk ut därvid, som om hon stigit upp ur
grafven. Och då min hustru sporde henne till, hvad hon
menade med slikt tal, svarade hon efter en stund: ’Han är icke
långt borta, och hans stund är snart inne: väl honom, så
länge han icke ser mig!’ Jag säger det därför», tillade köks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
