Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
nils bosson stube.
och ruset tager öfverhand. Detta visade sig dock snart vara
lika omöjligt. Drotsens män höllo honom stången, och förr
kunde han själf förlora vett och sans än någon af dem.
Då kom hofmästaren in i stugan. Han hälsades af den
gladaste bland svennerna med en ny visa, och en väldig
bägare räcktes honom bräddfull. Han tog plats tätt intill Klas
Lang och mottog med sitt vanliga fryntliga utseende bägaren
samt tömde den till sista droppen, men när ban skulle ställa
den ifrån sig tappade han den till golfvet. Han lutade sig
ned för att upptaga den, men kom att stöta till den, så att
den rullade under bordet. Klas kände därvid, att en
pappersremsa stacks i hans hand. Men han höll handen stilla på
knäet ocli kastade omärkligt en spörjande blick på
hofmästaren, som i detsamma reste sig upp, lyftande bägaren högt
öfver sitt hufvud.
»Fyllen mig bägaren ännu en gång», ropade han, »jag
dricker alla vackra flickors skål, men först för henne, som
ligger mig djupast i sinne!» Och ban tömde åter bägaren i
botten, och alla de andra följde hans föredöme.
Men därunder fick Klas tillfälle att kasta en blick på
pappersremsan. Där stod blott dessa ord: »var tröst, portarna
skola öppnas, ty hämnden rufvar öfver drotsen!» Han
sammanrullade papperet i sin hand, medan ban fattade bägaren.
Så gick tiden och man hade kommit ett stycke inpå
natten, och alla tyglar voro lössläppta, så att man var icke mera
synnerligen nogräknad med hvad som sades, utan månget
mustigt ord fälldes och helst om marsken och hans män.
»Hvem vet», sade slutligen en, »hvem vet, om icke du,
Klas Lang, är hitkommen med argan list. .. jag höll på att
säga», tillade lian skrattande högt åt sig själf, »jag höll på
att säga, det jag redan hörde hofslagen af annalkande fiender,
men det är i min hjärna det dunkar, och det är min herre,
drotsens förtjänst, jag dricker för godt julöl och för min herre,
herr Krister, och den, som icke dricker den skålen i botten,
ban är en förrädare, och jag klyfver med min bruna brand
hans tjufnacke!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
