Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
nils bosson stube.
»Jag dricker icke den bägaren!» utropade han, »och nu
lärer den stunden vara kommen, då herr Krister får smaka
något litet af den malört, han så långan tid låtit andra dricka.
Blifven stilla . . . allt motstånd är fåfängt!»
Nu glimmade svärden i fackelskenet, och hvarje man
trängde in på Klas. Men dörren öppnades, och Klas fann sig
ögonblickligen omgifven af sina svenner, hvilka med friska
krafter och oomtöcknade hjärnor rusade fram mot drotsens
män. En häftig strid uppstod, och blod började blanda sig
med mjödet på bänkar och golf.
»Svängen friskt svärden, I drotsens svenner!» hördes då
en klangfull stämma i dörren, och de tillropade igenkände den
raske herr Torsten Johansson, »fram, fram, det gäller eder
herres lif, huggen eder väg och följen mig!»
Han fattade ett par af marskens svenner vid halsen och
kastade dem åt sidan, men ett hugg af Klas Lang fällde
honom till marken, och öfver den tappres kropp skyndade Klas
ut i förstugan, ropande till de sina att icke släppa någon ut
eller in, förrän allt var afgjordt med drotsen.
Denne låg till sängs ocli sökte förgäfves jaga bort den
oro, som mot hans vilja uppstod inom honom och lik en
ofantlig häger med mörka vingar öfverskuggade den leende äng,
där ban såg sig själf gå som rikets mäktigaste man, följd af
bugande skaror, då hans öra plötsligt träffades af det ljud,
som de i raskt traf annalkande ryttarnes hästar åstadkommo.
Han tog det till en början såsom en följd af sin upprörda
sinnesstämning, men snart fann ban, att det verkligen månde
vara en ryttarhop, som nalkades gården, och han reste sig upp
i sängen för att riktigt öfvertyga sig om, att så var förhållandet.
Då såg ban i stjärnljuset framme vid fönstret en mörk
skugga resa sig, och han lät hastigt sina tankar öfverfara det
fält, där hans säkraste förhoppningar grodde, för att därmed
liksom ingifva sig mod och förvissa sig om, att hvad han
hört och hvad han såg var en ond dröm. Han for med
handen öfver ögonen. Men hästtrampet hördes allt närmare, och
den mörka skepnaden stod kvar vid fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
