Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
nils bosson stube.
Dock var herr Nils högeligen uppretad om dagen. Det
harmade honom att finna så mycken likgiltighet hos en
konung, som hvarje stund kunde vänta att se alla sina riken
glida sig ur händerna, och därtill gjorde grämelsen att
nödgas liksom fly från sitt slott på honom ott så pinande intryck,
att han helt ocli hållet förlorade väldet öfver sig själf.
Det var en mörk afton, då tjugu svenner höllo till häst
på Stegeborgs borggård, och tvenne småsvenner höllo de hästar,
på hvilka herr Nils själf och hans gäst, den tyske riddaren,
skulle rida. Herr Nils befann sig uppe i den stora salen
och utdelade sina sista befallningar till sin höfvitsmän, huru
denne skulle förhålla sig, tills han själf kunde återkomma.
Då inträdde hans byssemästare, den mörke och dystre
Roden-berg i salen. Herr Nils såg uppenbarligen med missnöje
mannens inträde. Hans ögonbryn sammandrogo sig, och ban
uttalade hastigt sina sista befallningar, hvarpå ban skyndade
mot dörren, utan att låtsa märka byssemästaren.
»Herr Nils!» utropade denne och riktade på lionom sina
ögon, ur hvilka en svärmisk öfverspändhet lågade.
»Hvad viljen I, Rodenberg?» sporde herr Nils otåligt,
»I kunnen väl se, att I knappast kunden hafva kommit
olägligare än nu, då jag står så godt som med ena foten i
stigbygeln.»
»Något vet jag, som kunde falla sig ännu mera olägligt»,
svarade Rodenberg med högtidlig allvar, »det vore, om
fög-laren vägrade att brinna af, när jag riktade honom på eder
dödsfiende.»
»Hvad vill slikt säga, Rodenberg. . .! Det kan ej inträffa,
för så vidt som icke I själf döljen en förrädare under tröjan!»
»Ja, herr Nils! . .. eller om I själf hafven förrådt mig!»
»Jag förrådt eder ... nu hafven I fått edra griller i
hufvudet igen!»
»Därom kunnen I tro hvad I viljen, men jag vill veta
sanningen, och nu skolen I säga mig den, herr Nils, jag
släpper eder icke med mindre. I veten bäst själf, huru svårt jag
haft att komma till tals med eder bela tiden bortåt, det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
