Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckten.
409
sett ut, som om I hafven undvikit mig, allt sedan den dagen
då jag sköt mitt profskott för eder och örnen föll här på
andra sidan viken, smulad till stoft för stenen ur min
fög-lare . . . Nu skolen I svara mig inför lefvandes Gud, om 1
ären den, som räddat mitt lif, eller om det är någon annan . . .»
»Käre vän, gör det då eder icke detsamma, hvem som
räddat edert lif, blott det blef räddadt!»
»Nej, herr Nils, I veten väl hvad som därvid ligger mig
om hjärtat . . . När jag gick i eder tjänst, så förtrodde jag
mig till eder på eder riddaretro och bekände för eder, huru
jag i min blinda yra en gång mördat honom, som räddat
mitt lif, och huru min döende vän . . . ban låg där så blid,
som en himmelens ängel — tårarna brusto härvid mannen
ur ögonen och han tryckte krampaktigt händerna mot sitt
bröst — huru ban sade mig, att ban förlät mig och bad mig
se till, att jag icke måtte få det till straff att ännu en gång
begå samma dåd . . . Därför besvär jag eder, stränge riddare,
vid allt som är eder heligt och dyrbart här på jorden, sägen
mig, ären I den, som bar mig bort ur bödelshopen om kvällen
på Själagårdsgatan . . .? Den döde lämnar mig ingen ro . . .
hvarje natt står han för mig med sitt lugna, bleka anlete
och pekar på sitt sår samt upprepar sitt varningsord.»
Riddar Nils var synbarligen träffad af Rodenbergs ord.
Han stod och ryckte i det breda lädergehänget, hvarpå
Natt-och-Dags vapnet var utstyrdt i svart sammet och silfver med
mellanrum utefter bela dess längd, och hans kinder blefvo
blossande röda inom ringen af den åtsittande hufvan, som
slutade nedom hakan med en halskrage af järnmärlor, tillhörande
pansarskjortan, hvilken stack fram under den svartgröna
lif-tröjan nedom lifvet. Den högblå manteln var tillbakakastad
öfver axlarna, så att man kunde se det breda bröstet i hela
dess krigiska hvälfning. Så stod han en kort stund, och
ögonen brunno så vildt under den mörka, i fackelskenet
glänsande stålhufvan. Men plötsligt slängde ban manteln
omkring sig och ville ila ut.
Då sprang Rodenberg fram och ställde sig i vägen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
