Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
nils bosson stube.
veko skygga tillbaka, när han visade sig. Han gick som en
död ibland lefvande.
Utomkring slottet blef det allt lifligare ocb lifligare. Det
var marskens flotta, som anlände samma natt, då herr Nils
lämnade slottet. Han uppslog sitt hufvudläger på en holme,
som kallades Skeppsholmen, men därefter fick namnet
Karls-holmen, och man kunde tydligt från slottet se, huru därifrån
större och mindre afdelningar af krigsfolk till häst och fots
begåfvo sig till stranden, samt huru den ena vaktställningen
eller »hållet», såsom det hette, utsattes efter det andra.
Strider föreföllo, den tappra besättningen under sin hurtige
höfvitsmän gjorde täta utfall, och stundom med framgång, såsom
när svennerna med Dannebrogen lyckades en natt slå sig
igenom och komma in i slottet. Foglarna gjorde därvid god
tjänst, och hvar ett skott föll, så låg en eller flera fiender
döda utefter berget på norra sidan, åt hvilket håll de alla
voro riktade.
Dock vägrade den besynnerlige Eodenberg att skjuta ett
enda skott nattetid. Höfvitsmannen hade haft månget
allvarsamt samtal med honom rörande den saken, men det hjälpte
icke, och för att icke alldeles beröfva slottet fördelen af den
oskattbara byssemästaren, måste ban slutligen låta det vara,
som det var. Man märkte äfven om dagarna, att Rodenberg
aldrig sköt, om det icke var riktigt klar luft, så att man
tydligt kunde urskilja folket på stranden, och gång på gång
öfverraskade man honom om morgonen på knä vid någon af
foglarna, liksom om han under natten verkställt någon
besvärjelse. Den själsspänning, hvari han befann sig,
tillsammans med den stränga bot, som han tidtals underkastade sig,
gjorde honom slutligen till det yttre så svag och kraftlös,
att man kunde tagit honom för en skugga. Han syntes
nästan genomskinlig, blod tycktes icke finnas i hans kropp,
endast ögat brann, som om hela hans lifskraft samlat
sig där.
Från holmen, där marsken hade sitt högkvarter, hördes
i stilla aftnar, eller när vinden kom öster ifrån, liflig dans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
