Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckten.
409
musik. Där skämtade de och lekte och hade ingen tanke på
det dödsspel, som speltes, och att föglaren, vid hvilken den
arme mannen stod, kunde hvilket ögonblick som helst kasta
död och fördärf ibland dem och förbyta deras glädje till
smärta, deras lust och fröjd till förtviflan. Marsken hade
sin unga sköna husfru hos sig i lägret, sades det, och med
henne flera förnäma fruar och jungfrur, och han, Eodenberg,
höll allas deras öde i sin hand, och aldrig kom han tili
klarhet med sig själf, om det var marsken eller hans frände, för
hvars lif han ville offra sitt eget.
Marsken brukade tidigt om morgnarna rida utmed norra
stranden att se till belägringsarbetena och sitt krigsfolk,
ßodenberg hade många gånger sett honom, där han red fram,
ofta alldeles ensam, och alltid hade hans brinnande öga
därvid riktats mot himlen och liksom tiggt om en stråle af ljus.
Så länge han kunde det, undvek han att skjuta, men han
visste mer än väl, att den stund kunde komma, då han måste
skjuta, om han ej ville anses som förrädare, och den stunden
kom ganska snart.
Det var en morgon underst bittida. Eodenberg stod som
vanligt vid sin föglare, och hade stått där bela natten och
lyssnat till aftonvinden, som förde med sig toner af
sprittande lif och af jublande fröjd från marskens läger. Helt
visst hade där något ovanligt tilldragit sig, ty dansen och
lekarna fortforo längre än vanligt ut på natten. Men när
stjärnorna bleknade och det bräckte till dag, stod
slottshöfvits-mannen vid byssemästarens sida, och hans järnklädda hand
lades tung och fast på svärmarens skuldra.
»I dag, Eodenberg, måste marsken göra sin sista gång
till sina hållare vid stranden! En sven har smugit sig in
på slottet i natt och medfört de bud från herr Nils, att
konungen inom kort är att förvänta hit, och på marskens lif
hänger konung Eriks -rike, därför skolen I nu skjuta ett skott,
så att det skall minnas, så länge män lefva.»
Eodenberg svarade intet, men höfvitsmannen såg, huru
han bleknade och huru hans kropp skälfde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
