Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
nils bosson stube.
»Hafven I förnummit mina ord, Kodenberg?» sporde han
med mera eftertryck.
»Ja!» nickade byssemästaren.
»Godt! Jag lämnar icke stället, förrän det skottet är
skjutet!»
Kodenberg föll på knä och sträckte sina händer mot
himmelen och bad. Höfvitsmannen såg förvånad på honom, och
när han steg upp, sporde han honom till, hvad han hade i
sitt sinne, eftersom han började så högtidligt.
»Jag skall skjuta!» svarade Rodenberg med dof,
darrande stämma, »jag skall skjuta, och Herren i himmelen
skall låta mina föglare fälla domen mellan marsken och herr
Nils . ..!»
»Rätt så!» skrattade höfvitsmannen, »rätt så, Rodenbcrg,
men kommen ihåg, att mitt goda svärd skall hitta vägen
till edra nacksenor, om jag märker, att I icke gören edert
bästa, långt innan den siste föglaren hunnit uttala
gudsdomen.»
Och sol rann upp, och morgonens dimmor flydde för
vinden inåt land, och de fyra foglarna återkastade ljusstrålarna
från sina blanka mynningar. Rodenberg tog plats vid den
föglare, som var ställd längst till höger och förbi hvilken
marsken först skulle komma att ställa sin gång. Han stod
där så lugn med handen på bösskammaren, som om han icke
hört höfvitsmannens hotelse, eller som om han verkligen
betraktat sig såsom ett Guds utkorade redskap.
»Där kommer marsken ridande!» sade en gammal sven,
som stod något på sidan om höfvitsmannen, och pekade utåt
fjärden, där en flottbrygga var lagd öfver sundet mellan
holmen och norra stranden.
Höfvitsmannen och Rodenberg sågo ditåt. Det var
tydligen marsken. Hans höga, resliga gestalt och den präktiga
fjäderbusken på hans dyrbara hjälmhatt gjorde honom lätt
igenkännlig. Han red en hvit häst, som tycktes dansa fram
i morgonsolens strålar. Vid hans sida red en ung riddare,
som pekade mot slottsmuren, där de tre männen befunno sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
