- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
486

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

nils bosson stube.

ord af.herr Ove framkallade en ny skrattsalva, stod midt i
ringen en nykommen ungersven, som med glödande, men
allvarliga blickar betraktade skämtarne och skarpast träffade
herr Ove.

»Hvi blicken I så strängt, Nils Bosson?» sade herr Ove,
»I sticken eder upp ibland oss, som om 1 kommen rakt
inden svarta mullen!» Och så skrattade ban igen, i det han
tillade: »I veten dock väl, att den gröne riddaren är skapad
till gamman, ocli att ban själf gjort sig till marskens narr!»

»Men det är någon skillnad på marsken och eder, Ove
Lauritsson.»

Musiken spelade upp i detsamma, och alla skyndade till
dansen. Nils Bosson banade sig genom trängseln utmed salens
ena sida väg fram till marsken, som just stod i begrepp att
börja dansen med fru Karin. När ban fick se Nils, gick ban
något at sidan för att möta honom. Denne medförde bud
från Herman Berman på södra sidan om viken, hvilken hade
afslagit ett utfall af slottsfolket och tagit några fångar.
Marsken nickade belåten åt Nils, och sedan han gifvit honom
några befallningai-, skyndade ban till dansen.

Samtidigt med Nils Bossons och marskens möte i andra
ändan af salen, och just som den gröne riddarens drömmande
blick hvilade på fru Karin, var det någon, som stötte honom
i ryggen. Han vände sig långsamt om och fick se en
harneskklädd sven, lika högväxt som ban själf. Svennen gjorde ett
omärkligt tecken med hufvudet och gick långsamt bort från
danssalen nedåt motsatta sidan af holmen. Den gröne
riddaren skilde kort därefter belt omärkligt sin skuldra från
pelaren, stod en stund stilla mecl sitt breda, intetsägande
leende, och så försvann ban utför de två trappstegen, som
ledde upp till danssalen, och den, som gaf akt på honom,
kunde se honom så oförmärkt slå in på samma väg som den
harneskklädde svennen. När dansen var slut, och de ystra
ungersvennerna med Ove Lauritsson i spetsen kommo
tillbaka att åter börja sin lek med marskens hofnarr, funno de
honom ingenstädes. Herr Ove kastade då spejande blickar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free