Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäck’! en.
487
efter Nils Bosson, yttrande till de andra, att denne borde
tuktas för sitt något mästerlika beteende, men äfven ban hade
lämnat salen.
Längst ned vid stranden af holmen under skuggan af
ett par videbuskar stodo den gröne riddaren och den
harnesk-klädde svennen.
»Rodenberg är på slottet!» sade den sistnämnde.
»Kodenberg?» sporde riddaren och såg skarpt på svennen.
»Ja», tillade denne, »han är byssemästare, och i morgon
gäller det marskens lif!»
»Marskens lif?. . . Hvaraf vet du allt detta?»
»En af slottsfolket, som vi togo i kväll, har berättat mig
det. Jag känner honom sedan gammalt, och ban har för öfrigt
icke ondt af tunghäfta. Rodenberg går och gäller för en
trollkarl på slottet. Han har ej velat skjuta det skott, som man
fordrat af honom, af hvad anledning vet man ej, men nu har
höfvitsmannen svurit en dyr ed, att i morgon, när marsken
som vanligt rider ut att se om sitt folk i norra höidet, skall
dödsstenen ramma honom.»
Riddaren fördjupade sig i begrundande. Därpå såg han
upp mot stjärnorna och sade:
»I Guds och helgonens händer hvilar människans öde!»
Därpå gick ban sakta upp från stranden och närmade sig
danssalen.
Här fortgick dansen som lifligast. Riddaren tog åter
sin plats vid pelaren, och hans öga, som sökte marsken och
fru Karin, tycktes vara lika drömmande som vanligt. Han
såg fru Karin sitta på en bänk öfverst i salen, och marsken
stod vid hennes sida. Hon såg så outsägligt lycklig ut, och
hennes öga hvilade på marsken, medan hon lekte med
svärdfästet vid hans sida, under det hon talade vid honom.
Och liksom om riddaren ej ville se mera, försvann han
åter bland mängden, och ingen såg honom mera den kvällen.
Följande morgon syntes marsken tidigare, än han plägade,
lämna sitt tält, och till allas förvåning hade han hjälmgallret
nedfälld t. Han gick själf till den plats, där hästarna stodo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
