Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
nils bosson sture.
kom ut därifrån, åtföljd af fackelbärare . . . Han ropade edert
namn, jag såg ett par i lians följe peka åt det håll, där jag
och 1 voro, och förtviflan gaf mig krafter, jag fattade eder
och bar oder ned till min båt vid stranden . . . Aldrig, aldrig
har jag förgätit, hvad 1 säden mig, när jag skildes ifrån eder,
för alltid, så trodde jag, för alltid sade mig ock den
skicklige arabiske läkaren, som jag kallat att sköta eder . .. Sen
till, säden I, att I ej skolen få det till straff att ännu en
gång höja mordvapnet mot den, som räddat edert lif!. . . Jag
svor en helig ed, att förr skulle min hand förkolna.»
»Men det sår, I gåfven mig, var icke till döds,
Rodenberg . . . Morén var skicklig i sin konst, och jag blef läkt från
mitt sår och drog vida världen omkring . . . Dock väcker det
min undran, att I kunden öfvervinna den trolldomen, som
vetskapen om detta smyckes kraft utöfvar på människohjärtat. . .»
»När I sägen det, riddare, så väcker det förundran hos
mig själf . . . Men hvar gång min tanke drogs åt det hållet,
steg alltid eder dödsbleka bild emellan mig och guldet, och
jag skyggade tillbaka och korn åter till mig själf och tänkte
på det goda och ädla och ville sträfva därför . . . Måhända
bidrogo ock de långa år, som jag var slaf hos en turkisk herre
i Adrianopel, att stadfästa hos mig minnet af eder och
glömskan af halsbandet. . . Hade jag ej så hastigt måst lämna eder
af fruktan att blifva gripen, eftersom jag visste, att
mordgärningen blifvit känd och att gärningsmannen efterspanades,
hade jag ej så hastigt måst fly, utan burit medvetandet om
eder räddning med mig, då hade helt visst den gamla lusten
alltjämt lefvat kvar hos mig. När jag så lyckades göra mig
fri ur min träldom och kom åter till "Westfalen och fick höra,
att mina fränder flyttat till Stockholm, då vaknade en
underlig längtan i mitt sinne att komma till edert hemland,
och jag kom . . .»
Det blef åter en stunds uppehåll, innan den talande
fortsatte.
»Den konst jag lärde i halfmånens land att rikta och
skjuta deras stora byssor . . . den konsten har lagt mig på bår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
