Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäck’! en.
495
... Se, hvad I gjorden mig, det har ock marsken gjort mig,
och edra ord hafva hela tiden skurit mig i öronen: se till,
att du ej dödar den, som räddat ditt lif. . . Gud själf har hjälpt
mig ... I brinnande böner har jag bedt, och Han har bönhört
mig, intet af de skott, jag lossat på marsken, har träffat. . .
Men på slottet togo de mig för en trollkarl och ville bränna
mig på bål. . . jag hade blott en önskan, att få träffa marsken
och få tigga om hans förlåtelse . . . Han har ej kommit. . . men
T, riddare, I som räddat mitt lif och min själ, I hafven
kommit! ... O Gud, jag tackar dig! Nu går jag med lättadt hjärta
den vägen, som jag icke mera skall komma tillbaka. . .!»
Riddaren gjorde några spörsmål, och’af Rodenbergs svar
fick Erik fullständig reda på händelsen i Stockholm, då
marsken räddat hans lif, och huru herr Nils Stensson velat
begagna sig af den skicklige skyttens konst äfven för priset af
en lögn.
I detsamma kom Nils Bosson. Han hade träffat marsken
på återfärden från Söderköping. Marsken kunde ej själf komma
öfver till den döende byssemästaren, men ban gaf Nils i
uppdrag att framföra hans hälsning om försoning och förlåtelse.
Och Nils gick in i tältet, och Erik följde. Rodenberg
hade omfattat den gröne riddarens hand och höll den tryckt
mot sina ögon. Riddaren, hvars ansikte ej kunde skönjas i
skymningen under tältet, vinkade med den lediga banden mot
de inträdande, och så förgick en lång stund, utan att någon
yttrade ett ord. Den sårade snyftade häftigt, och det rosslade
hårdt i hans bröst. Det långa samtalet med riddaren och den
häftiga rörelsen hade utan tvifvel medtagit hans krafter. När
ban blef något lugnare, lutade sig riddaren ned och sade helt
sakta:
»Här är bud från marsken!»
Då förde den döende riddarens hand från sitt anlete och
såg upp. Nils Bosson framförde marskens bud.
»Gud förlåte honom hans synder, sådana voro marskens
ord», sade Nils, »men hvad han lefver eller dör, så til]gifver
jag honom gärna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
