Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
nils bosson sture.
Pois, Killi, kirkosta!
Pois, Nalle, harjosta! —
och då förvandlade sig jättarne i ett par ohyggligt stora
korpar, som flögo bort genom rymden. Något därefter kom jätten
tillbaka med en ofantlig klippa, som han bar i en påse på
ryggen, och med denna ville ban krossa den nybyggda
kyrkan. Men han kunde ej återfinna vägen till henne, och när
han slutligen mötte sin hustru, som prästen förmått att
hjälpa sig, så visade hon honom en ofantlig mängd utslitna
skor och sönderbrutna åror, som bon begagnat på vägen från
Reso, och då förlorade Killi lusten och nedlade stenen, .där
ban då befann sig, och ännu i dag ligger Killis sten eller
»påsastenen» — Kukkarokiwi — på stranden af Runsala ü en
o ,
half mil från Abo till ett minne af Reso kyrkobyggnad och
till landkänning för sjöfarande.
»Så vida hafva mina tankar farit", fortsatte prästen, »och
sett från alla sidor den stora eländes byggnad, som drottning
Margareta uppfört, Gud hennes själ nåde. Hon bar en
jättekraft inom sig, och de, som kommit efter henne, höra till
samma jättekropp, men afbilda det arbetet, då jättarne sutto
på gafvelbrösten ocli skulle fastsatta korsen och fullborda
byggnaden. Gud bättre, få de väl dit korsen, såsom det synes,
att de skola få, så är det slut med frihet och lycka i land
och rike. Men hvem finnes, som kan den trollsång, hvilken
drifver trollen bort . . .? De hålla Kukkarokiwi i sin hand . . .
hvem linnes, som förmår besvärja den onda kraften och
fast-läsa klippan i hafsens sköte?»
»En har dock funnits», tog Törd efter ett ögonblicks
tystnad till orda, »en har dock funnits, som kunde det . . .»
»I talen om Engelbrekt, herr Törd», inföll prästen lifligt,
»ja, ja, jag kände honom väl, den ädle mannen, och jag såg
honom en gång, då jag för hans nåde, biskopens räkning var
öfver till Sverige i ett ärende till biskop Tomas i Strängnäs,
det var för sju år sedan . . . ja, ja, ban kunde sången, han
kunde ropa med en stämma, som hördes öfver allt i riket
Pois, Killi, kirkosta! — Men hvem ropar det numera, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
