Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ktkkarokiwi.
505
det godas kraft måste hålla ut lika länge som det ondas, sen
I, unge herre, därpå hänger det.»
»Hvem vet dock», genmälde Törd, »kan väl hända, att
trollsången ännu en gång kommer att sjungas ... att
Kukkaro-kiwi kommer att slungas mot jättarne själfva . . . Min frände,
herr Karl, kan ock hafva ett ord att säga i sinom tid!»
De båda samtalande sutto med ryggarna vända åt
kyrkogårdsporten i sned riktning mot själfva kyrkan och märkte
icke, att en mängd beväpnade män sakta smögo sig in på
kyrkogården och ställde sin gång rakt på dem. En kråka,
som flög förbi till vänster, gjorde, att Törd såg åt sidan,
och därvid skymtade något för hans ögon, som förmådde
honom att springa upp. Han såg genast hvad som var på färde
och drog blixtsnabbt sitt svärd samt skyndade emot männen,
midt ibland hvilka han såg sin ledsagare, ännu med leendet
på läpparna. Den gamle prästen reste sig också och vände
sig om, men han sammanknäppte darrande sina händer, när
han såg de beväpnade männen och den unge mannen så djärft
störta emot dem.
»Hvad viljen I», ropade Törd, »som med dragna svärd
tränga in på den heliga kyrkogården?»
»Yaren lugn, herr Törd!» svarade den leende mannen,
som tycktes vara de öfriges anförare och som var den ende,
hvilken icke dragit sitt svärd, »våren lugn, vi vilja eder intet
ondt, alldeles intet ondt.»
Men Törd grep den talande för bröstet, och de öfriga
slöto därunder en ring omkring dem.
»Yar detta det möte, som väntade mig, så är nu din
sista stund inne, lede rödskägg», ropade Törd.
»Förlåten mig, unge herre», svarade mannen med ett
lugn, som nästan förbryllade Törd, »förlåten mig, vi äro
kung Eriks män, och vi måste taga vår sold, allt som vi
kunna det, eljest skulle Tranan snart bli utan manskap . . .
Nu hafven I fjädrar af guld, och de kunna täckas med ädla
stenar, om vi se ut öfver edra fränder, den rike marsken i
främsta rummet... I kunnen därför vara alldeles lugn, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
